Så är det plötsligt över

I början av juni kan det kännas som om sommaren ska bli oändlig. Flera veckors oavbrutet seglande och de där obetalbara nätterna när solen egentligen inte vill gå ned. Det är så lätt att ta de där varma och soliga dagarna i mitten av juli för givet och tro att de ska vara för evigt. Det gör de inte och vi går redan nu mot betydligt mörkare kvällar och nätter. Övergången är heller inte längre än ett par veckor. Visst är även augusti mysig på många sätt men den där känslan av fullständig sommar är borta och man inser, motvilligt, att vi faktiskt går mot höst. Kontentan är att Tomas Ledin hade rätt - den här årstiden är smärtsamt kort och om man inte har förmåga att uppskatta den när den väl varar är den rent av outhärdlig. Jag är den första att medge att den bästa tiden i skärgården är före midsommar och efter kräftkören men det finns någonting melankoliskt i övergången till augustimåne. Högsommaren blir på något sätt så smärtsamt avlägsen samtidigt som skidsäsongen fortfarande ligger långt bortom Lucia. Desto viktigare då att uppskatta lugnet, den tomma ytterskärgården, de vackra nätterna med det stilla regnet och de varma havsbaden; att verkligen uppskatta sensommaren och hösten som de är. Undanvinden i slutet av september som känns lika varm som en högsommardag och bara avslöjar sig genom att alla getingar och bromsar är borta. Eller den där mörka marschen till bastun i oktober då man inte ser längre än facklan man håller i handen eller Petzllampan i pannan. Det gäller att kunna uppskatta detta redan nu för innan vi vet ordet av är även hösten över och då är det fasansfullt långt till juli. Så njut.