Kräftrace

Det finns stora och fashionabla tävlingar som Volvo Ocean Race och Americas Cup. Sedan har vi de lite "mindre" men likväl prestigefulla tävlingarna som Tjörn Runt och Gotland Runt och sist men inte minst hittar vi klubbracen. Nu kan ju den oinvigde missledas att tro att ett klubbrace i augusti under namnet "kräftköret" är en oanselig och prestigelös tillställning. Inget kunde vara mer fel.

Ett kräftrace är den största mörkläggningsoperation som en seglare kan möta. Det gäller att baissa alla chanser till topplacering i förväg; "jag kör nog bara fock-ettan för brorsan blev sjuk så jag får segla ensam", eller "ni kan glömma oss i år för vi har hela semesterpackningen ombord". Man ligger lågt och lovar tunt om ens något. Med sådana här uttalanden måste man dessutom se ut som att man inte heller bryr sig. Borta är plötsligt de färgklada Mustoställen från de fina regattorna, zinkpastan i trynet och de där riktigt coola brillorna med hängsnöre som flyter. Nej, nu gäller istället lite skitiga jeans, en gammal tröja med tryck som "Konsum Åkersberga" eller "Esso" från sent 70-tal, självfallet rejält urtvättade. Det gäller att se fullkomligt obrydd ut under parollen "vi ska ju bara ut och käka lite kräftor".

Under denna lömska yta lurar en helt annan verklighet för få tävlingar ger så mycket prestige som kräftkören. Det är här man mäter sig mot den närmsta båtgrannen, klubbens åldermän, seglingssektionen. Nu skall det avgöras, båt mot båt, vem som är den bästa seglaren i viken. Ungefär som när några grannar ska överträffa varandra om vem som har finast gräsmatta eller grillar den bästa lammytterfilén. Det slutar oftast med att en av dem kör omkring på en åkgräsklippare till priset av en småbil medan en annan eldar på en Webergrill i prisklassen "småhus i fjällen". En sån där med trippla brännare och stor som en husvagn. Precis samma fenomen hittar vi inom seglingsvärlden. Fast under ett kräftrace handlar det om att gömma både "småbilen och husvagnen". Mätartavlor och häftiga vindgivare på Gotland Runt är plötsligt tabu. Här skall man helst vinna medelst sextant och gaffelrigg. Fast under däck lurar fortfarande en centraldator med allt ihopkopplat och krysstället är helst sprillans nytt.

När tillställningen sedan är över gäller det att verka tacksam men obrydd "jaja, som ni seglar kan vi ju inte annat än vinna". Dessutom är det allt utom tomtar som ställer upp i dessa lokala folkrace. Det är Schumacher, Prost och Mansell precis som i prestigetävlingarna men med vegamössan på för en gångs skull.

I helgen avgörs detta race för NBS, Näsbyvikens Båtsällskap, och jag mönstrar på "KOB" igen tillsammans med Torbjörn. Visserligen är "Josefin" i praktiken racingklar men utan kappseglande besättning blir det svårt. Så istället för att få en match D29 mot D29 blir det "vi mot dem". Håll tummarna så följer racerapport när vi är tillbaka på torra land.