Gotland Runt 2012

Det blir Gotland Runt på Norlin 34:an ”Stress” även i år. En klassik båt i dessa sammanhang som vann ORC 2-klassen så sent som 2004 och vars skeppare har kluvit startlinjen inte mindre än 46 gånger och gått i mål 45 (2008 fick man roderbrott och var tvungna att bogseras till Visby). Men 45 målgångar torde vara rekord. När man ser ”Stress” just i dagarna går det kanske inte att gissa att hon ska stäva förbi Östergarnsholm bara om några veckor. Hon ligger i sitt skjul med industridammsugaren i sittbrunnen och verktygslådan bredvid. Men skenet bedrar – lite bottenfärg på det här så är hon sjösatt och påmastad inom en vecka. Nu har vi ju heller inte för vana att träna till förbannelse på ”Stress”, åtminstone inte de två år jag varit med. Kanske ett träningspass dagen innan för att rekapitulera dubbelbomsgipp och lite annat som rostat på sig under vintern. Men mer har det inte blivit och heller kanske inte behövts för med erfarna seglare ombord, som alla får äta och sova tillräckligt, så orkar man fokusera på både säkerhet och båtfart och dessutom med en himla skön och trivsam stämning ombord. Vi har seglat, sovit, ätit och garvat om vartannat – i tvåskift. Vi får hoppas att det blir likadant i år. För varför sova på railen i kyla och fukt när man lika gärna kan göra det fyra decimeter längre ned, i sjökojen? Borde inte de krafter man återfår på ordentlig sömn kompensera mer än väl för de marginella viktförlusterna i lovart?

Nu förväntar sig ju många att GR ska bli blåsigt 2012 ”eftersom det varit så lugnt de senaste åren” men det är klart att det är rena gissningsleken. Chansen (eller risken) att det blir tokbleke i år är förstås lika stor som något annat år. Men det hade varit kul med stadigt 7-10 m/s för att kunna dra nytta av vattenlinjen på ”Stress” - hon går tveklöst går bäst när det är lite luftigare. För egen del behöver jag dock inte någon kuling för att njuta i kappseglingssammanhang, tja inte i några seglingssammanhang alls för den delen. Blåsten har bara sönder material och tröttar ut besättningar. Men man måste förstås vara mentalt förberedd på att hantera örnbrall, precis som man måste kunna hantera timmar i stiljtebälten.

Hursom, om några veckor ser vi återigen Tacktick-instrumenten glöda mot en dunkel Östersjö och har bara våra medtävlares topplanternor som yttre referenser. Synd att klaga. Tankarna samlas kring uppgiften och insikten om att någonstans där borta i mörkret ligger raukarnas rike.

 Någon som glömde bromsa mastvagnen? Nejdå, bara lite lyx att få plats med hela (nåja nästan iallafall) masten i båtskjulet.



Svårt att tro att starten går om några veckor men skenet bedrar.