Shorthand & solo - en ny era inom kappsegling?

Under hela min uppväxt var de klassiska svenska kappseglingarna a) Gotland Runt, b) Tjörn Runt och c) Lidingö Runt. Möjligen var det ytterligare två eller tre race som kvalade in i denna fina grupp "grand slam-tävlingar" men inte mer. Ytterst lite verkade förändras under 70- och 80-talen; antalet deltagare gick upp som en raket för att därefter dala som en pannkaka på läsidan, men i grunden var det samma tävlingar år efter år med i grunden precis samma förutsättningar. Allt välorganiserat men ganska förutsägbart. Och så är det fortfarande sånär som att det under "senare" år blivit poppis att segla åt andra hållet. Man kan riktigt se framför sig hur tävlingsledningen fnissat åt detta "galna grepp" under ett höstmöte i takt med att kaffekannan tog ytterligare ett varv runt bordet...

Men det här konservativa seglandet kan det ju inte ha hållit på i all evighet. Det kan ju knappast ha varit såhär i kappseglingens begynnelse. Det hela måste ju ha börjat med några trevande och högst informella tävlingar då en grupp vänner bestämde sig för att ta reda på vilka vant i viken som var styvast, vem som sist vågade vika vänster och vem som var den listigaste rorgängaren i lovart. Kanske fyra till fem båtar och ett fåtal seglare i varje besättning under mycket lösa former en lördagseftermiddag? Så föreställer jag mig det iallafall.

Vad vi vet är dock att i takt med att båtarna under senare delen av 1800-talet blev mindre och kostnaderna för segling därmed sjönk, ökade intresset för segling i allmänhet. Med de förutsättningarna är det inte så svårt att förstå varför kappseglingar började formaliseras; fler ville vara med och det skulle ske på rättvisa villkor - kappseglingen hade institutionaliserats.

Men den trend vi kan se idag är på många sätt den motsatta. Båtarna blir större och större samtidigt som allt fler söker sig till det mer informella, det småskaliga. Short-hand och solo var fött. Istället för att ett tungrott förbund organiserar en kappsegling (på ungefär samma sätt som de gjort 50 gånger tidigare) räcker det idag med en förfrågan på ett nätforum och vips är en tävling beslutad, offentliggjord och detaljplaneringen tar vid. Tjörn Runt Solo är ett exempel, Nordic Yacht Open ett annat. Här verkar intresset bara öka - om bara vädret är hyfsat... Visst, det svåraste i kappsegling har nog alltid varit att få ihop en bra besättning och att då segla ensam eller med en kompis underlättar ju väsentligt. Utöver det blir ju själva seglingen ytterligare en utmaning. Men för egen del tror jag att det ligger någonting mer bakom intresset för shorthand och solo. Det känns fortfarande nytt och fräscht och lite outforskat. Dessutom ligger fokus minst lika mycket på det sociala umgänget såsom regattamiddag och brygghäng som på själva seglingen. Lidingö Runt är ju på många sätt motsatsen; man tar sig dit, hoppas på det bästa och ger sig av hem igen så snart det hela är över - lika socialt som väntrummet på en vårdmottagning.

Just det sociala tror jag inte att man ska underskatta för vi seglare gillar ju att förklara och bortförklara oss under trevliga former. Dessutom träffar man ju ännu fler seglare och får chans att utbyta idéer och erfarenheter. För egen del tror jag att shorthand och solo är här för att stanna. De kommer inte konkurrera ut de etablerade stortävlingarna men de lär finnas där bredvid som väldigt trevliga alternativ.