R6

Visst är det något speciellt med en R6:a? Kompromisslös och opraktisk men med otroligt rena linjer. Jag kan tänkta mig att många är fästa vid de klassiska träsexorna men för egen del skulle jag föredra designen från 70- och 80-talen i plast. Det finns något tidlöst trots, eller kanske tack vare..., just plasten. Den ser fortfarande fräsch ut och inte helt olik dagens RC44 och visst finns det ett mått av charm över just det faktum att den är så opraktisk. R6:an är byggd för kappsegling - punkt slut.

Det är långt ifrån en liten båt och den kräver sin besättning. Men trots längden (ca 10-11 m beroende på hur man disponerat R-regel) inbjuder knappast till semestersegling. Åtminstone inte i originalutförande. En liten Ohlsson 22:a är faktiskt mer komfortabel men en Ohlsson 22:a har ju inte samma graciösa formspråk. I den mån en Ohlsson 22:a nu har ett formspråk vill säga... Just det här kompromisslösa tilltalar mig, lite som en racingbil utan regplåt - den ska bara köras på bana.

För många år sedan såg jag Swan 65:an "Travel" lägga loss från ett knökfullt Sandhamn. Det var båtar precis överallt. På släp hade man en R6:a och en Nimbus 22 DC. Besättningen bestod av två man. Ok, det skulle nog inte seglas men ändå gjorde den där avfärden intryck för det gick helt kontrollerat, trots trängseln. Det hela liknade en rundpall med långtradare i Parkaden under julhandeln. Det var också med R6:an på släp som "Travel" för en gångs skull fick lite konkurrens i skönhetstävlingen. Vackra båtar seglar väl brukar man ju säga och det stämmer ju även här.

För en tid sedan fick jag tipset från två arkitekter att alltid välja den mest praktiska lösningen av det som i grunden är vackert, istället för den vackraste lösningen av det som är i grunden praktiskt. Frågan då gällde husbygge men det tänker jag hålla fast vid även som båtägare. Kanske inte så kompromisslöst som en R6:a men definitivt aldrig en tvålkopp. Då försvinner en stor del av tjusningen med båtlivet, åtminstone för min del.