Mellanskärgård

I mellanmjölkens förlovade land finns det självfallet också en mellanskärgård och precis som sin namne laktosprodukt har denna skärgård i vissa läger förlöjligats och anklagats för att vara lite "varken eller". ”En översvämmad skog” sa någon och himlade med ögonen . Jag gissar att det uttrycket myntades på västkusten för där finns liksom inte någon mellanskärgård. Här är det istället fastland, E6 och därefter rakt ut i ytterskärgården. Inget trams, inga träd utan omedelbart kala klippor i ett smalt bälte mot ett solgnistrande hav. På samma sätt är det längs stora delar av St Annas och Gryts skärgårdar och det är hänförande vackert. Men det är något visst med vår upp- och sörmländska mellanskärgård och för mig har den en alldeles särskilt betydelse. Det var här jag lärde mig att segla som barn och det var här jag lärde mig att hantera min egen första båt. För inte gav jag mig då ut i ytterskärgården innan jag visste vad jag höll på med, lika lite som en bergsbestigare skulle komma på tanken att bestiga K2 före Kebnekaise. Inte för att jag har bestigit K2 men iallafall.

En gång i livet tedde sig faktiskt Saxarfjärden riktigt stor för att inte tala om Kanholmsfjärden som min mor lär ha kallat ”öppet hav” första gången hon såg den. Det skall tilläggas att hennes första möte skedde i en Ohlson 22:a tillsammans med min pappa och bror där den senare och jag inte räckte till som lovartsballast med vindbyar en bra bit över 8 m/s. Faktum är att jag var livrädd för segling vid 4-5 års ålder. Det lutade ju något alldeles fruktansvärt! I min fyra år gamla hjärna var det bara ett förstadie till fullständig rundslagning och ond bråd död. Men efter några säsonger insåg även jag att kölen faktiskt gjorde sitt och att vi inte skulle kapsejsa. Och allt detta lärde jag mig i Karklöfaret, Träsköfjärden och Silverkannan m.m.

Visst är det något speciellt med den betydligt adligare "ytterskärgården", som ju ligger nästan lite retsamt långt ut för de flesta stockholmare men jag kommer inte ifrån att Lådna, Mörtö-Bunsö, Fjärdlång m.fl är inte bara praktiska öar för tilläggning, vindskydd m.m. utan också otroligt vackra. Så nästa gång det bär iväg med "Josefin" stannar vi nog kvar i mellanskärgården och njuter av klipporna, skogen, vindskyddet och solnedgången bakom någon grantopp.