Rött rätt?

Jag har alltid gillat rött. Rött är en varm färg och av någon anledning ser man inte fullt så blek ut i rött vilket är tacksamt under inte minst vinterhalvåret. Men jag har aldrig vågat köpa ett par röda byxor p.g.a. den där gamla klädkoden som säger att röda byxor endast får bäras av någon som korsat Atlanten. Åtminstone i seglarkretsar. Då infinner sig frågan vad som gäller för röda shorts... Jag stod och vägde ett par i handen igår som jag till sist köpte. Så vad signalerar då dessa shorts? Att jag korsat Jungfrufjärden? Trälhavet? Benen under en Sudoku? Äh, sagt och gjort. Det blev dem ändå. Jag har ju dessutom korsat både Jungfrufjärden och Trälhavet - och löst en och annan Sudoku.

 

Mattips till båtsemestern

Har du tröttnat på oxfilé för 500 kr kilot men vill ändå använda båtgrillen? Då är alternativet inte Scans "Hot dogs". Det är mer kött i en alpinpjäxa. Nej, mitt tips är fläskkarré. Svårt underskattat och perfekt till grillen. Fläsk måste ju grillas rakt igenom men eftersom karrén är så fet och saftig kan köttet ligga på grillen relativt länge utan att torka ut. Med lite Smoked Honey-marinad blir det en riktig höjdare. Och som vanligt - se till att grillen är lagom varm. Efterbrännkammare à la JAS 39 Gripen blir aldrig bra.    

Fejan - gästhamn

Strax söder om Arholma ligger Fejan. Nej alltså inte Facebook (det ligger visst på nedkylning i Luleå) utan ön Fejan. Den är definitivt värd ett besök för här råder en atmosfär som jag faktiskt inte råkat på tidigare i skärgården. Kring vandrarhemmet, som för övrigt är väldigt fräscht och nyrenoverat, ligger några gäster och solar, spelar volleyboll, sitter och fikar eller planerar morgondagens kajaktur. När vi kom dit för några veckor sedan blåste det en hyfsad bris från norr och jag insåg tidigt att vi skulle behöva vara på alerten vid tilläggningen. Med bara fyra seglande händer ombord på "Josefin" och bojförtöjning i aktern blir ju utrymmet för felgrepp klart begränsat så vi tog det försiktigt in mot hamnen som var relativt - men inte helt - full.

Så vips dök det upp en hamnkapten som verkligen gjorde skäl för namnet. Handen på hjärtat - när visade "hamnkaptenen" i Sandhamn, på Lökholmen eller på Utö dig fram till en hamnplats senast? Min erfarenhet är att dessa roller numera besätts av sommarjobbande 19-åringar utan vare sig erfarenhet av båtliv eller hamnarbete och jobbet går i praktiken bara ut på att ta betalt och ta upp beställningar på morgondagens Svenska Dagbladet. Visst kan de vara väldigt trevliga och "service minded" men någon större hjälp vid tilläggning har jag faktiskt aldrig varit med om - tills besöket på Fejan. När vi kretsade runt hamnen och försökte luska ut vilken del som var djup respektive grund vinkade en kille och ropade "rakt in här blir bra!". Jag vinkade tillbaka och tog ett varv runt medan vi gjorde klart det sista ombord.

Gubbkryckan redo medan vi gled sakta in mot bryggan med vinden i ryggen. Första försöket att fästa kryckan misslyckades och jag insåg snabbt att jag bara skulle få ett försök till. Även detta bommade jag och det var bara att lägga i full back. Efter bara några sekunder ropade hamnkaptenen att det inte var någon fara, vi kunde lägga oss mot motorbåten i lä några minuter så skulle han gå runt med vattenskotern och lägga fast vår aktertamp. Så jag lade ur backen och lät "Josefin" glida mot bryggan igen där hamnkaptenen tog emot i lugn och ro. Vad ska man säga? I mina ögon var han ett rent föredöme. Några minuter senare var han framme och hjälpte några andra gäster i en liten motorbåt och under hela seneftermiddagen var han i konstant arbete.

Så vad ska man då tänka på när man seglar till Fejan? Först och främst - det är ett poppis ställe. Därför bör man, under högsäsong iallafall, vara framme under förmiddagen eller senast vid lunch för att vara säker på en plats. Det är inte möjligt att boka någon båtplats i förväg. Vi fick vänta in att vinden på 12-14 m/s under förmiddagen mojnade och därför var det inte samma brådska. Det finns gott om bojar att förtöja vid och hamnen har bra segelbåtsdjup. Det kan dock vara idé att ringa när man är framme och be att få något platstips från hamnkapten. Dessutom kan det vara bra att ha någon alternativ hamn redo ifall det trots allt skulle vara fullt.

Ett besök på Fejans restaurang är definitivt värt pengarna. Man sitter och tittar ut över båtarna och den kringliggande skärgården medan solen går ned över träden i väster. Men kom ihåg att åtminstone på helgerna spelas ganska hög musik en bra bit in på natten så småbarnsföräldrar lägger med fördel sina båtar en bit ifrån restaurangen.

 

 

 

Kajaker går att hyra men bör bokas i förväg. Detsamma gäller om man vill övernatta och äta middag på restaurangen. Som sagt - stället är populärt och värt besöket!

"Andra till höger"

För några år sedan stävade "Josefin" mot Sollenkroka på Midsommardagen för att lämna av några helgfirare. På väg ut igen i ett lätt duggregn mötte jag och en kompis en liten motorbåt. Efter att ha gjort ca 25 knop saktade den av och styrde upp mot oss. Det var en sådan där minityrracerbåt som ser ut som om man sågar av fronten på en Scarab och hänger på 250hk i baken. Fram tittade en kille i 20-årsåldern i jeansjacka med sökande blick. "Djuröbron - är det här?" frågade han. Ingen flytväst, inga regnkläder och självfallet inget sjökort eller GPS. Innan vi svarade hann jag reflektera över det faktum att den här killen uppenbarligen lyckats ta sig från okänd ort (centrala Stockholm?) ända till Sollenkroka utan sjökort och utan att ränna upp på någon grynna. Som frågan var ställd insåg jag också att denna bedrift snarare bör tillskrivas en god portion tur än sjövett. Fredrik fann sig snabbare än jag och svarade "Djuröbron... eh, det är andra till höger". Killen tackade för hjälpen och sekunden senare drog han på full gas ut mot Kanholmsfjärden. Vips var han borta. Kvar lämnades vi med några obesvarade frågor. Var kom han ifrån? Vad skulle han göra vid Djuröbron? Borde han inte ha haft åtminstone flytväst, regnställ och GPS med sig när han for runt i skärgården? Jag funderade också lite över Fredriks svar och insåg att det var det enda rimliga. "Andra höger" var liksom den enda beskrivning den här killen skulle förstå. Att förklara att han skulle passera Stora Kanholmen, vidare ut på Kanholmsfjärden, gå öster om Vita Märren och Trollharan och därefter ta sikte på Djuröbron kändes på en gång som grekiska. Vi vet fortfarande inte var han kom ifrån eller vart han var på väg. Allt vi vet är att man aldrig skall sluta att förundras.

Gräddö gästhamn

Gräddö by night.

 

För någon vecka sedan provade vi för första gången med "Josefin" Gräddö gästhamn. Jag hade inte varit där sedan barnsben och besöket var definitivt en positiv upplevelse. Visst, det är inte samma liv och rörelse som i de större gästhamnarna men det är också just en del av charmen. Båtmacken höll öppet 8-20 vilket får anses klart generöst även i juli. Det står visserligen "Livs" på båtmackens skylt men i detta begrepp inryms endast det mest grundläggande som mjölk och möjligen lite grädde. Vill man lyxa till tillvaron med lite Creme Fraiche får man ta en kort promenad till den lokala Icabutiken ca 5 minuter bort. Där finns allt man behöver.

Man gör bäst i att ligga på den östra sidan av hamnen eftersom det då är närmre till toaletter, dusch m.m. Det finns dessutom el och vatten på bryggorna. Att påstå att hamnen är skyddad från alla vindar som det står i "Granathboken" en en grov överdrift för när vi låg där blåste det nordligt ca 12-14 m/s morgonen efter ankomst och knappt en båt valde att lämna hamnen då. Det var nog klokt och för vår del med besättningen på två + bebis var det aldrig ett alternativ. Några tappra och antagligen ganska väderbitna finländare lade till i de luckor de fanns lediga men det var allt. Visst ger de yttersta bryggorna lite vindskydd men det räcker inte för att kvalificera som "allvädershamn" - det brallade örn en bra bit in i viken denna morgon.

I västra delen av hamnen höll några trubadurer låda framåt kvällen på den lokala krogen vilken var välbesökt. Kanske inte riktigt någon skönsång men skvalet från förstärkarna ramade in det hela på ett lite charmigt sätt. Det är också värt att gå en runda bland husen kring hamnen - riktigt gemytligt faktiskt. Gräddö fick gott och väl godkänt. Därefter följde Fejan - mer om det senare.

Patetiskt Båtnytt

"Josefin" har semester denna veckan medan vi njuter av Västkusten från landbacken. Så vad gör man då som seglare om båten ligger flera hundra kilometer bort? Jo, man köper förstås en båttidning. Så idag lunkade jag ned till den lokala kiosken och köpte augustinumret (!) av Båtnytt. På framsidan en läcker bild av AC 72:an "Artemis" och en av rubrikerna löd "Americas Cup - Dramatisk segling i San Fransisco". Detta fällde avgörandet och fyra knapptryckningar på kortdosan senare var tidningen min. Jag bläddrade raskt fram till artikeln om Americas Cup. Här insåg jag dock rätt snabbt att jag var grundlurad. Handlade artikeln om hur teamen tränar? Handlade den om ändringar i regelverket? Om hur man seglar med foils? Handlade den om Americas Cup-förberedelserna överhuvudtaget? Nej alls icke. Den handlade om hur Sveriges båttestare framför andra, Curt Gelin, kryssade runt i Bay area med några lokala förmågor i en gammal S&S-ritad 38-fotare från ett inte helt okänt varv utanför Jakobstad i Finland. Det är oklart om seglingen ägde rum i våras eller för 30 år sedan men vi får läsa om segling i dimma, motström och annat spännande. Men inte en enda intervju med någon av Americas Cup-seglarna, inte en enda analys över teamens vinstchanser och inte en enda koppling till seglingens egna Formel 1-cirkus förutom platsen för dessa seglingar. Lite som om Eje Elgh skulle skriva en artikel under rubriken "Formel 1 - Rafflande bankörning på Spa-francorchamps" med helsidesbild på en röd F1-Ferrari fast artikeln egentligen handlar om när Eje kuskade runt banan någon gång i mitten av 80-talet i en gammal Silver Shadow. Det skulle aldrig falla honom in för upplägget är patetiskt. Det är inte det att jag inte tycker om att läsa om segling i dimma eller besök i några lokala hamnar kring San Fransisco. Tvärtom. Curt Gelin skriver lite underhållande såsom den rutinerade seglare och skribent han är. Nej, det handlar om att Båtnytt medvetet lurat mig som köpare att tro någonting om tidningen som sedan visat sig vara helt falskt. Förutom omslagsbilden visar sex av åtta bilder i artikeln en eller flera AC 72 under träningssegling. Så jag drar en suck, lägger tidningen åt sidan och tänker att jag ska bojkotta Båtnytt framöver. Man lurar ju som bekant en kund EN gång men sällan två. Det får bli Yachting World igen nästa gång.

"Funny" fyra

Så verkar det stå klart att Dehler 29 "Funny" kom fyra i årets GR SRS DH B. En klart hedervärd insats och min gissning är att hela DH-gänget behöver lite sömn nu...

"Funny" mot seger?

"Svea" har tydligen lämnat DNF i SRS DH B p.g.a. alla stiltjebälten första dagarna och därmed får vi hoppas att "Funny" håller D29-ställningarna hela vägen till Sandhamn. Det verkar som att de gör det. Vad jag kunde se nu leder de fortfarande klassen men osvuret är nog bäst. I ärlighetens namn förstår jag helt och fullt att "Svea" bryter för efter att ha seglat GR tre gånger själv med normal besättning (6 personer i vårt fall) och känt hur sömnbristen tär på kroppen även med de förutsättningarna kan jag bara förundras över att vissa seglare orkar genomföra seglingen på två. När jag kikade i resultatlistan i måndags morse och noterade att de flesta båtar fortfarande låg en bra bit från Gotska Sandön - ja faktiskt närmre Nåttarö i vissa fall - insåg jag att årets GR skulle bli en riktig långkörare, åtminstone för de mindre båtarna. Kan heller inte säga att jag kände någon större avund eller längtan ut i ett stiltjebälte just då.

Det är inte utan att jag blir lite nyfiken på hur shorthand-"proffsen" med bl.a. "Funny" i spetsen lägger upp passen ombord. Hur många timmars sömn snittar de per dygn? På Norlin 34:an "Stress" har vi (i teorin) kunnat sova 12 timmar per dygn under ett normalt GR med passgång 3+3 dygnet runt men i praktiken blir det ju sällan mer än 6 timmar per natt och sömnpassen blir dessutom nedbrutna till 2 eller 3 timmar per gång p.g.a. segelskiften osv. Att genomföra samma bedrift på 2 personer känns om inte annat slitsamt. Så jag förstår helt och fullt om "Svea" gav upp och riktade nosen mot regattamiddagen istället. Ett bra försök iallafall!