.

.

söndag 12 september 2010

Provseglad: Maxi 1060


Jag fick igår möjlighet att provsegla denna smäckra skönhet från Najadvarvet som har föga gemensamt med 70-talets Maxibåtar. Dagens motsvarighet till Maxi 95 är väl snarare Bavaria 32? Ett har dock 1060 gemensamt med sina äldre syskon - den skottska flaggan i seglet som ju formar ett karaktäristiskt "x" mot blå botten.
Det första som verkligen sticker ut på den här båten är den rymliga nedgången till ruffen. Det är brett och flackt som E4an förbi Kungens Kurva. Motsatsen är väl 70- och 80-talets Swanbåtar där man i det närmaste ramlar två meter nedför en lodrät stege (det å andra sidan en av mycket få svagheter hos Swanbåtar från denna tid...). Sittbrunnen är också rejält tilltagen och alla beslag och reglage känns genuina - fattas väl bara från ett varv som Najad. Inne i båten är mysfaktorn påtaglig och här kan man njuta av en DVD-film i salongen tillsammans med den nygräddade äppelkakan. Efter duschen om man så vill. Det enda som "saknas" är kanske bastu och ismaskin men i övrigt finns allt man behöver. Dock är det inte full ståhöjd för oss kring 1,90 vilket är lite märkligt med tanke på båtens totala längd.

Seglingsmässigt tar hon fart först efter en liten stund i lättvind (Maxi 1060 väger in på över 5 ton) men väl uppe i fart är det inte mycket som stoppar henne. Självfallet är det svårt att göra någon bedöming av fartegenskaperna under två timmars segling i 1-3 m/s men man kan nog tryggt konstatera att hon har fartkapacitet. Något uträknat SRS/LYS finns tydligen inte för modellen, åtminstone inte ännu. Just det här exemplaret hade en extra lätt och smal mast (Seldén) men seglen var vanliga cross-cut dacron. Vanten är indragna vilket förstås gör det möjligt att föra genua.

Man kan fråga sig om den där ugnen och extra garderoberna är värda drygt tre begagnade Dehler 29 MKI, men har man pengarna och gillar 1060ans design och fartegenskaper så varför inte? Och vem hade trott för sådär 30 år sedan, när Maximodellerna var i stort sett lika vanliga som dagens Bavaria, att Maxi skulle bli lite av ett uddamärke? Det är iallafall skönt att se att dagens modeller kombinerar skönhet, fart och kvalitet.

Gennaker är praktiskt för små besättningar. Med strumpa rena barnleken.

Indragna vant möjliggör genua.

På det här exemplaret var vincharna monterade längre bak än normalt för att möjliggöra för rorsman att trimma själv.

Rejäl nedgångstrappa.

Extra bred toalett med dusch.

Jabsco-toan är elstyrd. En knapptryckning, det är allt. Egentligen borde det väl vara standard på alla båtar år 2010, eller?

Fräscht och funktionellt.

Hemmabio kombinerat med instrumentpanel.

Skinnklädd mastgenomföring - stiligt!

Rejäl akterruff för två.


Den klassiska "julgranen".

Läcker design som skriker kvalitet.

Kaxiga former och inte mycket som liknar gamla Maxibåtar.

Lika stark som Peter Norlin varit på Ostkusten, lika starkt är förstås Pelle Petterssons varumärke på Väskusten.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar