Dehler 32 i test

I ett kommande nummer av Båtnytt testas några av de värsta konkurrenterna i segmentet "fartbåtar kring 31 fot". Nya Dehler 32 finns förstås med och det skall bli mycket spännande att läsa om utgången. En video att dregla till ligger redan ute på youtube. De verkar ha haft bra testförutsättningar...

http://www.youtube.com/watch?v=7GwtXoMNRHg

Det är inte utan att man skäms lite...

I söndags på Baggensfjärden under säsongens sista segling tyckte jag att det var en aning kallt och rått i luften och var glad över att jag tagit med en termos riktigt varmt kaffe att hålla kroppsvärmen med. När jag så igår och idag har suttit på konferens ute i Saltsjöbaden kunde jag inte annat än skämmas en aning när jag såg ett gäng ungdomar träna på samma Baggensfjärd i klart värre förhållanden. För vad var det egentligen jag ojjade mig över i söndags?

När jag passerade Saltis var det ca 12 grader i luften och det blåste 4-5 m/s. Igår och idag var temperaturen snarare runt 10 grader med vindar på omkring 15 m/s, men detta hindrade inte några av våra mest tappra framtidshopp att ge sig ut i både Optimist (passande namn f.ö.) och Laser. Det såg riktigt roligt ut. Men kallt! Säkerhetsbåt med och ordning och reda i fältet. Med sådan träningsdisciplin finns det definitivt hopp för kommande generationer kappseglare - himla kul att se! Det är här KSSS (och GKSS) verkligen kan bidra till svensk segling!

http://www.ksss.se/sv/Traning/Saltsjobaden/

29-spotting

Mitt på IJselmeer ser det nästan ut som att 29an är ute på öppet hav. Det beror inte så mycket på att sjön är gigantisk (den är ungefär lika stor som Vättern) utan snarast på att Holland är platt. Väldigt platt. För övrigt den enda Dehler 29an vi såg under två dagars segling därnere.

29-spotting i Holland

Nya beslag

Som utlovat några bilder på de nya beslagen. Den som jobbat med Sikaflex vet att bara finns en sak som är värre än att ta bort Sikaflex - nämligen att lägga ny Sikaflex. Som att försöka hantera en glasspinne en varm sommardag - det kladdar och fastnar överallt. Med lite tålamod går det dock bättre, i takt med att Sikan stelnar blir den lättare att arbeta med. Och till sist blir det ju riktigt bra. Skam den som ger sig!

Två nya beslag från Aston Carlssons plåtverkstad plus det jag hade kvar från båten som fungerade mall. Eftersom marginalkostnaden för sådant här är försumbar beställde jag två fastän jag egentligen bara behövde ett. För vem vet när man behöver ett igen..?

Styrbord och...

...babord.

Så var det...

...plötsligt över. I början av maj känns det som om säsongen skall vara i en evighet men det gör den ju som bekant inte. Tyvärr. Men det är synd att klaga på de månader som bjöds. Visst, det blev en kall försommar men juli liknade ju mest rekordsommaren 1994 och delar av augusti var precis lika fina. Kan bara konstatera att en säsong blir vad man gör den till. Tar man de chanser som bjuds kan man få uppleva både sol och sköna vindar men väntar man ideligen på det där perfekta vädret, ja då blir tillfällena desto färre. Våren var ett bevis för detta - ofta mulet och regn in över land men utåt ytterskärgården bara någon regnskur och därefter strålande sol. Trots minst sagt tveksamma väderprognoser.

Det är på många sätt synd och skam att ta upp båten i mitten av oktober för visst går det att segla ända till slutet av november (snön kom i Stockholmsområdet den 19 december förra året och då kom det ju som bekant desto mer...). Men det är klart att upptagning redan nu är bekvämt - man hinner fixa lite på båten och lägga på täckställning och press i lugn och ro. Men det känns likväl trist.

Vissa avslutar säsongen med att sälja. Är det en 10a eller en 12a?? "New Sweden"?

" Trafikstockning" i Baggensstäket.

En ensamseglande Maxi 77 laddar på bra i undanvinden på Ingaröfjärden.

Snart lägger sig lugnet ute i skärgården.

Fler båtar ute en sådan här dag än man kanske skulle tro. Många tar kanske de få chanser som bjuds nu?

Allt som behövs för säsongens sista segling.

När 29an blivit lite för trång

Det kan ju hända att någon av oss, mot förmodan, en dag kommer att tycka att 29an blivit lite för liten. Varför då krångla sig upp via segmentet 40-fotare när man kan slå till direkt på "The Maltese Falcon", en 88 meter lång Clipper från Perini Navi?

http://www.perininavi.it/prima_pag_barca.php?expandable=0&id=37&tipo_flotta=in_navigazione

Ett alternativ, om man tycker det är roligare att köpa helt ny båt och samtidigt vill hålla igen lite på dimensionerna, är Baltic Yachts nya skapelse "Panamax" som levereras om några månader. Denna mäter in på blygsamma 60 meter men är trots det några meter bredare än 29an är lång. De två vattentankarna rymmer 5,390 liter styck så morgondusch borde inte bli något problem. Och skulle det bli motorkrångel är det bara att starta igång någon av de övriga tre dieselspisarna.

http://http//www.balticyachts.fi/Yachts/Under_construction

Baltic Yachts är ju för övrigt ett varv som genomgått stora förändringar från 80-talet fram till idag. Då var man ju snarast en av Nautors största konkurrenter i segmentet "förstklassiga oceanseglare på knappt 40 fot och uppåt". Då slutade modellprogrammet i praktiken där det idag börjar (kring 50 fot). I takt med att marknaden för super yachts ökat har företagets koncept successivt förändrats till att idag bara producera semi custom och custom. Därmed försvann också en del av designprofilen som idag huvudsakligen återfinns i semi custom-segmentet med de klassiskt breda och svepta svarta ruffventilerna. Inom custom är det förstås kunden som avgör design och generella specifikationer.

När man läser begagnatannonserna i Yachting World är det lätt att inse att Baltic Yachts beslut att lägga om kursen mot custom varit riktigt. Vem hade trott, när Swan 65an "Sayula II" vann Whitbread 1973-1974 (en båt som då var rent gigantisk i de flestas ögon), att det knappt 40 år senare skulle följa med en separat bilaga till Yachting World med namnet SuperSail World, där instegsmodellerna börjar på 100 fot? För vissa verkar krisen inte satt särskilt djupa spår och det råder inget tvivel om att antalet miljardärer vuxit de senaste åren. Och skulle nu någon få för sig att ta steget till super yacht-divisionen är det är ju inget som hindrar att han eller hon hänger på en Dehler 29a som tender.

Dehler på pallplats i Gålökannan 2010

Magnus Forslin med Dehler 34an "Delerious" knep andraplatsen i Gålökannan 2010, en deltävling i Stockholm LYS-cup (borde det inte heta SRS-cup?). Två varv runt Gålö och totalt 20 distans. Det verkar ha varit relativt lätta vindar i solsken att döma av filmsnuttarna:

http://vimeo.com/14703327

Hela resultatlistan på:

http://www.gbk70.se/index.php?option=com_content&task=view&id=41&Itemid=48

Gran Prix hade fyra Dehlerbåtar anmälda (29an "Svea", 34an "Jive", 36an "Dehluxe" och 39an "Kottika") men det blev DNC för samtliga. Ett flertal av "the ususal suspects" återfanns i toppen av resultatlistan såsom NF "Borta med vinden", Scampin "Ulrika" och Mamba 311an "Miss Conduct".

Hela resultatlistan på:

http://www.gransegel.se/GP10.html

Med Jungfrutriangeln inställd förra helgen (för få båtar anmälda tyvärr) är det nu sluttävlat för i år för egen del. Men snart är det ju april och sjösättning igen.

Kände det på mig...

Vi har alla varit med om det - det där karaktäristiska och lika obekväma "klonk, klonk, plums". Någonting metalliskt slår i däcket och far sedan ut över däckskanten. Oåterkalleligt. Som i slutet av juli när det där rostfria beslaget som ligger infällt i gelcoaten i sidan av rufftaket lossnade utan någon som helst förvarning och dök mot en trygg plats i dyn på 28 meters djup utanför Mörtö-Bunsö. Jag insåg redan då att det inte skulle bli alldeles enkelt att hitta ett nytt beslag. Och mycket riktigt - först efter ett halvdussin telefonsamtal och besök hos två stålverkstäder har jag äntligen hittat en lösning på problemet. Tror jag i alla fall. Minsta enhet för rostfria rör, eller "pipor" som man tydligen säger i branschen, är 6 meter och det kändes lite i överkant när jag bara behöver 12 cm. Med lite tur lyckades jag hitta 1,5 meter av rätt dimension på restlagret och det var bara att slå till. Det är inte utan att man undrar hur många gånger man kan sälja 6 meter rostfri "pipa"; först till kund nr 1 som betalar fullpris, därefter till kund nr 2 som betalar nästan fullpris, kund nr 3 som - ja ni förstår. Så nu väntar jag bara på att få det hela kapat (rostfritt är inte det lättaste att såga sig igenom, dessutom är fasningen inte rätvinklig). Det känns iallafall bra att ha en lösning på problemet. Foto följer när allt är klart...

Dehler 29 trea i ORCint Worlds 2010

Himla kul med en Dehler 29a på pallen i Corinthian Division Beta (ORCint). Det är alltid roligt att se D29or högt upp i olika resultatlistor. Visst, det säger mer om besättningen än själva båttypen men är trots allt bevis för att duktiga kappseglingsbesättningar fortfarande väljer D29 och gör det med framgång. Också himla roligt att en svensk knep andraplatsen - Per Lundqvist. (Tack för tips Henrik!)

http://www.fsc.de/fileadmin/Regatta/2010/ORCi_Worlds/Docs/Results/ORCi_Worlds_2010_-_Corinthian_-_Beta_-_Total.pdf

Provseglad: Maxi 1060

Jag fick igår möjlighet att provsegla denna smäckra skönhet från Najadvarvet som har föga gemensamt med 70-talets Maxibåtar. Dagens motsvarighet till Maxi 95 är väl snarare Bavaria 32? Ett har dock 1060 gemensamt med sina äldre syskon - den skottska flaggan i seglet som ju formar ett karaktäristiskt "x" mot blå botten.

Det första som verkligen sticker ut på den här båten är den rymliga nedgången till ruffen. Det är brett och flackt som E4an förbi Kungens Kurva. Motsatsen är väl 70- och 80-talets Swanbåtar där man i det närmaste ramlar två meter nedför en lodrät stege (det å andra sidan en av mycket få svagheter hos Swanbåtar från denna tid...). Sittbrunnen är också rejält tilltagen och alla beslag och reglage känns genuina - fattas väl bara från ett varv som Najad. Inne i båten är mysfaktorn påtaglig och här kan man njuta av en DVD-film i salongen tillsammans med den nygräddade äppelkakan. Efter duschen om man så vill. Det enda som "saknas" är kanske bastu och ismaskin men i övrigt finns allt man behöver. Dock är det inte full ståhöjd för oss kring 1,90 vilket är lite märkligt med tanke på båtens totala längd.

Seglingsmässigt tar hon fart först efter en liten stund i lättvind (Maxi 1060 väger in på över 5 ton) men väl uppe i fart är det inte mycket som stoppar henne. Självfallet är det svårt att göra någon bedöming av fartegenskaperna under två timmars segling i 1-3 m/s men man kan nog tryggt konstatera att hon har fartkapacitet. Något uträknat SRS/LYS finns tydligen inte för modellen, åtminstone inte ännu. Just det här exemplaret hade en extra lätt och smal mast (Seldén) men seglen var vanliga cross-cut dacron. Vanten är indragna vilket förstås gör det möjligt att föra genua.

Man kan fråga sig om den där ugnen och extra garderoberna är värda drygt tre begagnade Dehler 29 MKI, men har man pengarna och gillar 1060ans design och fartegenskaper så varför inte? Och vem hade trott för sådär 30 år sedan, när Maximodellerna var i stort sett lika vanliga som dagens Bavaria, att Maxi skulle bli lite av ett uddamärke? Det är iallafall skönt att se att dagens modeller kombinerar skönhet, fart och kvalitet.

Gennaker är praktiskt för små besättningar. Med strumpa rena barnleken.

Indragna vant möjliggör genua.

På det här exemplaret var vincharna monterade längre bak än normalt för att möjliggöra för rorsman att trimma själv.

Rejäl nedgångstrappa.

Extra bred toalett med dusch.

Jabsco-toan är elstyrd. En knapptryckning, det är allt. Egentligen borde det väl vara standard på alla båtar år 2010, eller?

Fräscht och funktionellt.

Hemmabio kombinerat med instrumentpanel.

Skinnklädd mastgenomföring - stiligt!

Rejäl akterruff för två.

Den klassiska "julgranen".

Läcker design som skriker kvalitet.

Kaxiga former och inte mycket som liknar gamla Maxibåtar.

Lika stark som Peter Norlin varit på Ostkusten, lika starkt är förstås Pelle Petterssons varumärke på Väskusten.

Dehler 32-spotting

Så verkar då leveranserna av nya Dehler 32 ha kommit igång. Hittade denna skönhet igår i Svinninge Marina utanför Vaxholm. Den ger minst sagt ett potent fast ändå lätt intryck. Vid Öppna Varv på Orust för några veckor sedan stod det klart att 32an andas gammal god Dehler-kvalitet, så 32an borde kunna hävda sig väl i konkurrensen mot Elan 310 m.fl.

Dehler 41

Beklagar 10 dagars uppehåll på bloggen - har varit i Holland och bl.a. beskådat kappsegling på IJsselmeer (det stavas visst så...). Fick även prova att segla på en 150 fots skuta med fler segel än jag orkade räkna. Synd bara att kameran blev kvar hemma.

Kan konstatera att Holland 1) saknar skärgård 2) gillar att kappsegla 3) kappseglar allt från Bavaria till "Skutsje". Det senare är en gammal skuta utan köl med två fällbara "centerbord" på var sin sida om båten. Det faktum att dessa klenoder är både gamla och rangliga verkar inte avskräcka Friesländare - vi hann se tre kollissioner inom loppet av lika många minuter. "Going Dutch" fick plötsligt en helt annan innebörd. Vi hann också sikta en holländskflaggad Diva 35 (!), en Maxi 1300 och - en Dehler 29. Ca 1/4 av de siktade båtarna var äldre Bavaria, 1/4 inte fullt så gamla Bavaria och den resterande hälften en blandning av allt från Grand Soleil till Hanse. Ytterst få Dehler tyvärr, framförallt nyare var svåra att hitta.

Fast den stora nyheten för dagen är förstås Dehler 41... kul att modellprogrammet breddas!

www.dehler.com