Dehler 29 "Josefin": Segling i Maine

Jag hittade några bilder från en segling i Maine för några år sedan och insåg hur likt landskapet och förhållandena är de svenska och ändå skiljer sig segling på den amerikanska Nordostkusten på många sätt. I New England slår nämligen dimman till med jämna mellanrum och då dessutom ordentligt. Jag minns att vi satt i sittbrunnen på vår Hinckley 36:a i hamnen och funderade över om och när det skulle lätta. Det här var precis innan kartplottern slog igenom och på vår båt fanns bara en äldre GPS där man behövde plotta själv i kortet. Visserligen inte någon svår övning men det kändes ändå dumt att ge sig av i toktjocka i främmande vatten. Jag var skeppare med en relativt ovan besättning så vi gjorde små rundturer med bilen första två dagarna och kollade i skärgården från land istället.

Men så sprack det till sist upp och vi kunde dra iväg. Bland annat hann vi upp i Somes Sound, den enda fjorden på den amerikanska ostkusten. Vi hann även ut en bit på Atlanten och längs kusten fick vi uppleva segling bland hummertinor; de finns verkligen överallt och väjer man inte fastnar de lätt i propellern. Med andra ord får man väja hela tiden. Landskapet är mycket likt det vid Höga Kusten här hemma med böljande bergskammar i skiftande nyanser av blått och grönt.

För den som är intresserad av att segla i Maine skulle jag rekommendera september hellre än juli eftersom risken för dimma är mindre och det är färre båtar ute. Samtidigt skall sägas att det inte var särskilt trångt ens i juli - amerikaner har ju avsevärt kortare semester än oss här i Europa så möjligheterna att sträcksegla flera veckor i sträck är för de flesta närmast obefintliga. Om man inte är miljonär eller pensionär och vi råkade på bägge kategorierna. Vi lärde oss bl.a. att man inte ska lyssna till besättningar på Swan 68:or när de tipsar om restaurangbesök för kvällen. Sällan har det blivit sådana hugg i plånboken för några visserligen kulinariskt fulländade men kriminellt dyra små rätter. Efter den kvällen beslöt vi oss för att fortsätta laga den mesta maten ombord.

Vid segling i Maine ska man enligt mitt tycke hyra en Hinckley som är USA:s närmsta motsvarighet till Nautors Swan. Inte särskilt moderna skapelser kanske men otroligt vackra linjer och ruggigt bra byggkvalitet. Ett varningens ord vad gäller allmänna förväntningar skulle vara att hamnavgifter kostar en mindre förmögenhet och att det självfallet inte finns någon möjlighet att förtöja vid diverse naturhamnar. USA har ju som bekant inte har någon allemansrätt.

Men man kan å andra sidan njuta av färsk hummer i gästhamnarna till nästan inga pengar alls. Man äter på "mainskt" vis med smält smör och citron. De boende i Maine är mycket stolta över inte bara sin hummer utan över landskapet och staten som helhet. Staten och skärgården med sina 6,000 öar är definitivt värt ett besök.