Efter minst sagt varierande väderprognoser stod det klart att solen inte bara skulle visa sig under midsommarhelgen utan att dessa dagar skulle innebära den definitiva starten på sommaren. Dessutom verkade alla med någon form av flytetyg ha tagit sig en tur. Vid ett tillfälle idag på Mysingen kunde vi räkna till inte mindre än 56 segelbåtar - klart imponerande.
Utö bjöd på ett både lugnt och trevligt firande under midsommardagen. Middag på Värdshuset (där rödingen kan rekommenderas). Självfallet varierar både nivån på sjömanskap och alkoholintag hos båtfolk en sådan här helg men de allra flesta tog det lugnt och var därtill mycket hjälpsamma vid tilläggningar och avseglingar i den stundtals kraftiga nordostvinden i hamnen.
Det enda skräckexemplet vad avser sjömanskap erfor vi i Sollenkroka där vi stoppades av en liten spetsig motorbåt med osannolikt många hästkrafter och en ensam och därtill vilsen stockholmare vid ratten. "Ursäkta men vet ni var Djuröbron ligger?" frågade han lätt stressad. När vi insåg att han hade vare sig flytväst, regnställ eller sjökort ombord kunde vi bara rekommendera honom att "köra rakt fram till Kanholmsfjärden och väl där svänga höger" samt önska honom lycka till... Med ett vrål från Evinruden och jeansjackan flygande åt alla möjliga håll var han på väg igen. Vi kunde inte undgå att förvånas över att han tagit sig så långt som till Sollenkroka utan sjökort utan att köra upp på någon grynna och hoppades att han skulle ha en lika stor dos tur fram till Djurö. Vi hoppades också att hans irrfärd skulle ha sin ände där för Sjöräddningen har säkert tillräckligt att göra ändå en helg som denna.
Helgen inleddes dock på Möja med klassiskt lunchbord och sedvanliga lekar kring stången, dragkamp m.m. under midsommaraftonen. Fantastiskt trevligt och ett stort tack till Christer för gästvänligheten!
En Dehler 36a kämpade i de svaga vindarna vid Stavsnäs under midsommaraftonens förmiddag. Skam den som ger sig.
Midsommarafton på Möja. Klassiskt.
Det är inte ofta "Josefin" ser direkt liten ut bredvid en 31-fotare men en Hallberg-Rassy 312 är definitivt ett par nummer större - och tyngre.
Sagolikt läge två meter från vattnet.
Denna och nästa bild är tagna på Nämndöfjärden under midsommardagen med fem sekunders mellanrum. Åt öster dålig sikt och ihållande regn under ett kraftigt Cumulonimbus medan...
...åt väster vackert och fint med rader av lätta Cumulus. Typiskt juniväder.
Vassa linjer på en Dehler 34a strax norr om Dalarö. Riggen är definitivt inte underdimensionerad...
Riktigt hårda vindbyar på Möja Söderfjärd. Det såg nästan ut som om regndroppar piskade upp vattnet men det var bara vinden som pressade sig fram - och däremellan en Dehler 29a...
Att ta ned tygstyckena är barnsligt enkelt - bara att lossa skruvarna (vilket iofs tar lite tid...), sedan dra upp kardborren, lossa blixtlåset i förstäven och dra ut tyget ur skenan. Efter tvätt - börja med att stryka tygstyckena annars blir slutresultatet bara slarvigt. Därefter är det bara att trä på dem igen i skenan.
Börja med att skruva i skruvarna längst upp först, annars går det aldrig att träffa hålet med skruven. Man måste nämligen kunna kika under tyget för att träffa rätt och börjar man skruva i den nedre raden först blir ju det svårt att lyckas med den övre... Det är också enklast att skruva i skruven helt i tyget först och därefter träffa hålet i gelcoaten.
Lite pillrigt med småskruv och små hål men med tanke på att man skruvar rakt in i gelcoaten är det inte att tänka på att använda några större dimensioner...
När väl tyget är fastskruvat är det bara att sätta fast kardborren igen både mot salongen och förstäven. Dra ihop blixtlåset och du är klar!
Målet för säsongen är att steg för steg göra "Josefin" tävlingsbar och detta var ett av de första stegen på den vägen. Har även monterat om cunningham så att den nås från brunnen, vilket inte var fallet tidigare. Nästa steg blir att montera skotskena vilket tidigare varit långt ifrån någon självklarhet. Ska man bara fara runt i skärgården i egen takt är skotskenan förstås inte något måste - tvärtom, den är då mest bara i vägen. Men skall man kappsegla finns det faktiskt ingen utväg. Skenan har avgörande betydelse på kryssen, i synnerhet i hård vind. Det är väl lite som med längdskidor - visst kan man harva runt på ett par gamla vita blixten men skall man köra Vasan på hyfsad tid krävs det riktiga grejor, annars får man lätt problem redan i Mångsbodarna och en väldigt lång dag i spåret. Så vi fortsätter med skenan så får vi se vad det blir därefter. 1.80 köl kanske (hoppade du till nu Tobbe? ;o))?
