Gransegel Gran Prix 2013

 

I radions "Ring så spelar vi" hörde man ofta någon säga "men det var roligt att komma fram" när de ringt in och pratat en stund men inte lyckats besvara lyssnarfrågan. Det är säkert likadant idag men jag lyssnar inte på "Ring så spelar vi" längre så jag vet inte. Däremot kan jag relatera till själva synsättet, senast under gårdagens kappsegling Gran Prix 2013. "Josefin" hade en 9/29-plats att försvara från 2011. Start från Säck, en repa motsols runt Möja och så tillbaka till Säck. Dagen bjöd på ett väder som inte hade skämts för sig ens i slutet av juli; strålande solsken och helt kavlugnt inne i Krokholmsviken på morgonen. Faktum är att även tillseglingen i fredags kväll bör nämnas för när senast kunde man segla genom Stockholms skärgård i shorts och t-shirt kl nio på kvällen i totalt mörker utan att frysa? Ljumma vindar och så stjärnklart att vi sedan med båten på svaj mitt i viken kunde ägna åtminstone en timme åt att skilja satelliter från flygplan och njuta av spektakulära stjärnfall.

Dagen "D" inleddes med frukost i brunnen och därefter en kort tur över viken till skepparmötet. Sol och åter sol. 10 minuter senare drog vi ut till startlinjen för att trimma ihop besättningen. Vi hade aldrig seglat ihop tidigare i den här konstellationen och då skadar det ju inte att göra en eller två spinnakersättningar och dito nedtagningar. Vips var den träningstiden ute och vi fick börja leta oss mot startlinjen. Väl där fann vi oss bundna i lovart om en trimaran som tryckte upp oss längs startlinjen och således var minst sagt i vägen. Det visade sig att de också skulle starta, dock några sekunder senare än oss och var därför oåterkalleligen i vår väg. Nåja, ett par sekunder senare vek de av så de sinkade oss nog max 10 sekunder. Handen på hjärtat var ju felet också vårt (läs "mitt") eftersom vi inte läst på att flerskroven skulle starta samtidigt som oss. Hursom - iväg och vi valde att starta utan spinne trots att flertalet hängt upp nylonet framför oss. Vi resonerade att tidsvinsten trots allt var marginell eftersom det på sin höjd erbjöds halvvind och därefter högersväng nedför Möja västerfjärd och dagens första kryss. Med genuan ute fick man som vanligt ha örnkoll i lä efter högerbåtar men vi tvingades faktiskt bara till ett ofrivilligt slag före rundningen nere vid Kanan. Vi (japp, läs "jag") slarvade dock med trimmet en aning och tappade höjd i takt med att fokus hamnade på omgivande båtar och vindvrid. Pauline och Zacharias fick dock till ett riktigt bra slagarbete i brunnen medan Dick med van hand skötte fördäck och höll taktisk överblick.

Efter rundningen gjorde vi en perfekt spinnsättning och drog ifrån kringliggande båtar 50-100 meter. Skönt sug i båten och vi gjorde mellan 5,5 och 6,5 knop. Därefter vinddojj strax innan fyren där några storbåtar hann ikapp oss och vi gjorde vad vi kunde för att få så fri vind som möjligt. Men lönlöst. Väl uppe vid yellow-black-pinnen valde vi som några andra att ta ned spinnen innan gippen, vilket kostade oss ca 30 sekunder eftersom spinne bevisligen var mer gynsammt ytterligare något hundratal meter. Men vi körde på säkerhet vilket nog var klokt med tanke på hur mycket vi tränat ihop före starten.

På väg västerut igen fick vi ett riktigt höjdtagningsproblem. Vi gjorde bra fart men gick helt enkelt inte tillräckligt högt. Pannan i djupa veck men lite trimfix på storen och vips gjorde vi 0,2 knop lägre fart men gick väsentligt högre i vind och lika bra som de bästa i fältet framför. En väldigt skön känsla. Därefter kunde vi falla av något och sträcka ut medan vi noterade 6,5-6,7 knop på loggen. Sista halvvinden och kryssen in mot mål var rena propagandaseglingen och vi forsade fram i som högst 7,2 knop, dagens toppfart.

I mål var vi 15/30 i klassen om man räknar med DNF:er (någon DNS?) och utan dessa 15/25 vilket förstås inte är något resultat att skriva hem om men givet förutsättningarna helt ok. Att försöka slå exempelvis Forslundsbröderna i sina Scampi eller Nisse Virving i sin NF är förstås omöjligt om man är otränad och det blev årets Gran Prix ett bevis på. Men efter att först inte trott att det skulle bli något kappseglat överhuvudtaget i år känns resultet lite som "Ring så spelar vi" - det var trevligt att komma fram. För det var det! Stort grattis också till "Team Räknäs" - väl seglat som vanligt!

 Mörkernavigering längs Möja Västerfjärd.