Köpa nya segel - för oss med begränsad budget

För den som har bankkontot fyllt till bredden med miljoner är förstås segelinköp inte något större problem. Man köper helt enkelt två kompletta racingställ; ett för hårdvind och ett för lättvind samt ett crusingställ. Minst. Plus ett par spinnaker med olika dukkvalitet och kanske någon code zero och gennaker som grädde på moset. Totalt springer en sådan nota iväg till hundratusentals kronor utan problem även för en Dehler 29. Jag minns för några år sedan inför starten av Gotland Runt hur samtliga segel till en Dehler 41:a låg utspridda på bryggan. Det låg påsar överallt och totalsumman lär ha varit ca 800,000 kr, så det finns ytterligare varmgrader i h-vetet.

Problemet är bara det att det flesta av oss (alla?) som seglar Dehler 29 har en begränsad budget, annars hade vi ju - handen på hjärtat - inte seglat en 29-fotare utan kanske snarare en 79-fotare. Med en begränsad budget uppstår omedelbart den klassiska kompromissen. Seglen ska helt plötsligt kanske klara av att fylla mer än ett delsyfte; den där 150% genuan för lättvind utan taft måste kanske minskas en aning för att även kunna seglas i lite hårdare vind. Ökad vikt ger sämre prestanda, hur mycket sämre är frågan? Många känner säkert att det svider en aning att köpa ett separat storsegel enbart för racing, så hur får jag mest valuta för pengarna?

De första frågorna jag ställer mig innan jag kontaktar något av segelloften är "vad är det jag vill prioritera; crusing eller kappsegling samt hur mycket pengar är jag beredd att lägga"? Om svaret är "huvudsakligen crusing" räcker det sannolikt med en ny gennaker eller något annat från godishyllan för att fylla behovet. Ok, är det befintliga stället helt slutkört får man kanske betala en rätt rejäl slant för ett nytt krysställ men att lägga 50,000-100,000 kronor på dun för ren familjesegling är i mina ögon inte särskilt genomtänkt. Bättre då att investera i en fjärrkontroll till autopiloten som man har nytta av vid varenda seglats.

Om svaret istället är "huvudsakligen racing" har man dessvärre huggit upp den första kanten av ett begynnande svart hål i botten av bankkontot. Totalnotan har faktiskt ingen övre gräns. Så här måste vi med begränsad budget börja prioritera. Kan man kappsegla framgångsrikt med ett slutkört storsegel? Knappast. Konkurrensen är helt enkelt för hård och även dagens amatörseglingar (LR, Tjörn Runt, GR/ÅFOR m.fl) kräver bra material för att kunna placera sig väl. Det svårt nog ändå! Ett vettigt krysställ enbart för racing är nog det enda vettiga i mina ögon, om plånboken som sagt tillåter det. 3DL är kanske ett alternativ. Visst, styckkostnaden kommer att hamna på flera tusentals kronor första året/åren men har man väl accepterat det där svarta hålet på bankkontot får man nog löpa den linan ut om målet är framgångsrik kappsegling.

Är svaret "både kappsegling och cruising" kanske den knivigaste situationen uppstår, för som sagt - att köpa kompletta ställ för bägge aktiviteterna kostar duktigt med deg. Kanske får man acceptera att kappsegla med "crusinggenuan", kanske får man nöja sig med en "allvädersspinnaker" istället för två eller tre stycken. Men även här skulle jag säga att den grundläggande kvalitén på kryssstället (stor+fock/genua) är avgörande.

Det är gott om frågor du bör ställa dig själv innan du investerar i nya segel (de tappar procentuellt ännu mer i värde än en ny bil så fort du hämtat ut dem så det där med "investering" kan man ju diskutera). Vissa av frågorna kan man hitta svar på själv genom att väga för och emot, komma fram till vettiga prioriteringar osv. Är ni en besättning med gemensam budget är det ju klokt att diskutera gemensamt. Andra frågor kan man bara få svar på genom att kontakta segelloften. Berätta hur du/ni tänkt själv och försök få lite synpunkter på detta upplägg. Dessutom - ställ frågor när du inte förstår eller hänger med riktigt. Och som vanligt - begär in offerter från flera loft och beställ nu på hösten så sparar du en rejäl slant oavsett vilken segelmakare det blir som får leverera. Eller - vilket inte skall underskattas som alternativ - sälj båten!

Gransegel Gran Prix bilder

Klicka här:

"Josefin" efter start

Full fokus (men lovartsgajen i vattnet...)

Gransegel Gran Prix 2013

 

I radions "Ring så spelar vi" hörde man ofta någon säga "men det var roligt att komma fram" när de ringt in och pratat en stund men inte lyckats besvara lyssnarfrågan. Det är säkert likadant idag men jag lyssnar inte på "Ring så spelar vi" längre så jag vet inte. Däremot kan jag relatera till själva synsättet, senast under gårdagens kappsegling Gran Prix 2013. "Josefin" hade en 9/29-plats att försvara från 2011. Start från Säck, en repa motsols runt Möja och så tillbaka till Säck. Dagen bjöd på ett väder som inte hade skämts för sig ens i slutet av juli; strålande solsken och helt kavlugnt inne i Krokholmsviken på morgonen. Faktum är att även tillseglingen i fredags kväll bör nämnas för när senast kunde man segla genom Stockholms skärgård i shorts och t-shirt kl nio på kvällen i totalt mörker utan att frysa? Ljumma vindar och så stjärnklart att vi sedan med båten på svaj mitt i viken kunde ägna åtminstone en timme åt att skilja satelliter från flygplan och njuta av spektakulära stjärnfall.

Dagen "D" inleddes med frukost i brunnen och därefter en kort tur över viken till skepparmötet. Sol och åter sol. 10 minuter senare drog vi ut till startlinjen för att trimma ihop besättningen. Vi hade aldrig seglat ihop tidigare i den här konstellationen och då skadar det ju inte att göra en eller två spinnakersättningar och dito nedtagningar. Vips var den träningstiden ute och vi fick börja leta oss mot startlinjen. Väl där fann vi oss bundna i lovart om en trimaran som tryckte upp oss längs startlinjen och således var minst sagt i vägen. Det visade sig att de också skulle starta, dock några sekunder senare än oss och var därför oåterkalleligen i vår väg. Nåja, ett par sekunder senare vek de av så de sinkade oss nog max 10 sekunder. Handen på hjärtat var ju felet också vårt (läs "mitt") eftersom vi inte läst på att flerskroven skulle starta samtidigt som oss. Hursom - iväg och vi valde att starta utan spinne trots att flertalet hängt upp nylonet framför oss. Vi resonerade att tidsvinsten trots allt var marginell eftersom det på sin höjd erbjöds halvvind och därefter högersväng nedför Möja västerfjärd och dagens första kryss. Med genuan ute fick man som vanligt ha örnkoll i lä efter högerbåtar men vi tvingades faktiskt bara till ett ofrivilligt slag före rundningen nere vid Kanan. Vi (japp, läs "jag") slarvade dock med trimmet en aning och tappade höjd i takt med att fokus hamnade på omgivande båtar och vindvrid. Pauline och Zacharias fick dock till ett riktigt bra slagarbete i brunnen medan Dick med van hand skötte fördäck och höll taktisk överblick.

Efter rundningen gjorde vi en perfekt spinnsättning och drog ifrån kringliggande båtar 50-100 meter. Skönt sug i båten och vi gjorde mellan 5,5 och 6,5 knop. Därefter vinddojj strax innan fyren där några storbåtar hann ikapp oss och vi gjorde vad vi kunde för att få så fri vind som möjligt. Men lönlöst. Väl uppe vid yellow-black-pinnen valde vi som några andra att ta ned spinnen innan gippen, vilket kostade oss ca 30 sekunder eftersom spinne bevisligen var mer gynsammt ytterligare något hundratal meter. Men vi körde på säkerhet vilket nog var klokt med tanke på hur mycket vi tränat ihop före starten.

På väg västerut igen fick vi ett riktigt höjdtagningsproblem. Vi gjorde bra fart men gick helt enkelt inte tillräckligt högt. Pannan i djupa veck men lite trimfix på storen och vips gjorde vi 0,2 knop lägre fart men gick väsentligt högre i vind och lika bra som de bästa i fältet framför. En väldigt skön känsla. Därefter kunde vi falla av något och sträcka ut medan vi noterade 6,5-6,7 knop på loggen. Sista halvvinden och kryssen in mot mål var rena propagandaseglingen och vi forsade fram i som högst 7,2 knop, dagens toppfart.

I mål var vi 15/30 i klassen om man räknar med DNF:er (någon DNS?) och utan dessa 15/25 vilket förstås inte är något resultat att skriva hem om men givet förutsättningarna helt ok. Att försöka slå exempelvis Forslundsbröderna i sina Scampi eller Nisse Virving i sin NF är förstås omöjligt om man är otränad och det blev årets Gran Prix ett bevis på. Men efter att först inte trott att det skulle bli något kappseglat överhuvudtaget i år känns resultet lite som "Ring så spelar vi" - det var trevligt att komma fram. För det var det! Stort grattis också till "Team Räknäs" - väl seglat som vanligt!

 Mörkernavigering längs Möja Västerfjärd.

Nya avlastare

Så var då även de sista avlastarna på "Josefin" bytta. Därmed har samtliga tio avlastare behövt bytas de senaste tre-fyra åren p.g.a. samma fel - de slutar att låsa. Knappt 2000 kr, några klickar Sikaflex och tio minuter senare är den nya avlastaren på plats. Så varför då köpa likadana om modellen nu är så kass frågar sig vän av ordning? Svaret är att Lewmar har åtgärdat det fel som fanns i de tidigare "årsmodellerna" och även om jag av princip gärna hade bojkottat dem p.g.a. detta tidigare designfel (som de inte vill kännas vid) sitter skruvhålen förstås på exakt samma ställe vilket fällde avgörandet. Jag borrar ogärna nya hål i gelcoaten och aluplattan... 
 

Lika som bär - den gamla avlastaren till vänster och den nya till höger strax innan monteringsdags. Men under skalet skiljer de sig.

Börja kappsegla?

Är det dyrt att segla? Inte nödvändigtvis. Är det dyrt att kappsegla? Inte om man inte bryr sig om att placera sig väl. Är det dyrt att kappsegla framgångsrikt? Ja, utan tvekan. Faktum är att segling i sig inte är någon särskilt dyr sport