Segla genom krisen?

Ingen båtägare har väl undgått att höra om prisfallet på begagnatbåtar de senaste åren. Förr sa man ju att exempelvis Orustbåtar och Linjetter rent av kunde gå upp i pris över åren och även om jag tror att dessa "skrönor" räknade bort såväl inflation som löpande underhåll indikerade de att man iallafall inte behövde tappa hundratusentals kronor över natt på ett båtköp. Sen kom krisen. Den där som alla talar om men som vi i praktiken inte ser särskilt mycket av eftersom vi inte bor i Spanien eller Grekland. Ändå har priset på begagnatbåtar sjunkit, det är inte tu tal om det. Och om det då inte är fundamenta i ekonomin som påverkat båtpriserna - vad är det då som har hänt istället? Låt oss titta på några trender.

Ta ett årsmöte i en båtklubb någonstans i landet och fundera lite över medelåldern på medlemmarna. Samma som i en fallskärmsklubb? Knappast. Flertalet medlemmar i en båtklubb har sina första skärgårdsminnen från det glada 60-talet och vissa ännu tidigare än så. Men vi som är födda på 70-talet och lärde oss grunderna i en optimist under det ännu gladare 80-talet utgör en minoritet i dessa klubbar. Att hitta mer än några enstaka båtägare födda på 80-talet eller senare verkar nästan omöjligt.

Så vad är det då som har hänt? De flesta kring 40-sträcket och därunder vill inte äga båt. Så enkelt är det. Denna grupp vill inte vinterkonservera motorn, montera täckställning i snålblåst eller byta drevolja med jämna mellanrum. Det kostar pengar, tar tid och det är ju inte riktigt "segling". Nej, de "yngre" generationerna vill istället hyra en båt en vecka i mitten av juli tillsammans med några kompisar och därefter med varm hand lämna tillbaka flytetyget. Inget rubbande eller vaxande, inget kladd med Sikaflex eller bottenfärg. Utan en stark återväxt underifrån minskar förstås efterfrågan på båtar i allmänhet vilket sänker priserna.

Ett annat problem (om man inte ska köpa båt förstås!) är att den äldre generationen nu börjar tycka att det faktiskt räcker med segling och vill sälja sin gamla Omega 42 eller Vindö 30. De har gått i pension och föredrar kanske en lägenhet i Sydfrankrike eller lägger pengarna på jorden-runt-resor. Och vem kan egentligen klandra dem? Ett stort utbud har dock som bekant också en negativ påverkan på pris. Idag hittar man oprutade X-99:or för drygt 300', båtar som bara för 6-8 år sedan gick under klubban för både fyra- och femhundratusen. Visst, klassen dog till förmån för X-35 men ändå. Man får en Birdie 24 för tjugofemtusen kronor. Jo du läste rätt. 25'. Som prisjämförelse kan nämnas att Weber har en grillmodell som kostar tiotusen kronor mer. Och då ingår inte grillolja.

Utöver detta har vi dessutom en nyproduktion som mer och mer börjar likna bilindustrins där många av småvarven går under medan de stora drakarna växer organiskt och genom förvärv. Stordriftsfördelar och samordnade råvaruinköp sänker produktionskostnaderna och i den tuffa konkurrensen sänks även pris till kund.

Sedan är det klart att vi människor också håller lite hårdare i pengarna vad gäller fritidskonsumtion när det skramlas i Eurozonens kristunnor med jämna mellanrum. Sånt brukar ju knappast hjälpa upp vare sig julhandel eller omsättningen på sportbilar. Båtmarknaden är inget undantag.

Det positiva i allt detta dystra är dock att den båtägare som ska byta upp sig kan göra en procentuellt sett hyfsad affär eftersom den egna (mindre) båten tappat mindre i faktiska pengar än vad den nya (större) båten gjort. Men det är klart att ingen vet hur framtidens marknad kommer att se ut så osvuret är kanske bäst. Klart står iallafall att - pristapp eller inte - båtägaren kan njuta av en frihet som hyrseglaren bara kan drömma om.