Den hjälpsamma handen?

Båtplatser vid nordbryggan på Utö under månadsskiftet juli-augusti är nästan lika eftertraktade som Bruce Springsteen-biljetter på Ullevi. Ändå finns det vissa båtägare som envisas med att tjafsa och försöka hävda "sitt territorium". När vi kom in tidigare idag - i god tid för att hitta plats - fanns en 3-4 meter bred lucka mellan två båtar och därmed gott om plats för en Dehler 29. Väl med draggen i och nästan framme mellan båtarna viftar en man på båten i lovart att vi ska backa. Viftandet är så frentiskt att jag nästan misstänker att vi går på grund om vi inte vänder ut igen. När jag frågar varför vi inte kan eller får gå in svarar han "vi väntar på några goda vänner som ska ligga här". Efter att förgäves ha letat efter båtplats i södra hamnen (där det blåste ordentligt idag p.g.a. den sydliga vinden) kändes hans "välkomnande" minst sagt oförskämt. Att försöka hålla en båtplats fri denna tid på året är ungefär lika begåvat som att försöka hålla 5 meter av Cardierbaren fri en fredagkväll. Det är inte bara oförskämt, det är dessutom inte fair game. Först till kvarn, så enkelt är det. Så vi gick helt sonika ut och lade om ankaret och lade till. Båtgrannen i lä var raskt framme och hjälpte till men båten i lovart vägrade att ge en hjälpande hand. Först när vi var nästan framme vid bryggan insåg mannen att de kanske betedde sig rent barnsligt och erbjöd lite hjälp. Jag blir så heligt trött på båtfolk som tror att de kan "claima" skärgården som sin och inte vill hjälpa till med det mest grundläggande. Ta intryck från Västkusten och ta emot tampen!

Så mycket trevligare då att träffa Douglas och Marie från Dehler 29 "Vitesse" senare under kvällen. Vi är inte mindre än tre D29:or i hamnen!