Årets Gotland Runt är över. Det kan sammanfattas med kryss ner och slör hem. På ”Stress” hade vi en fin tur genom skärgården under lördagen där vi slutade som 19/68. Klassiskt dragspel längs Saxarfjärden där vi ena minuten hade hängt av Forslundsbröderna och ”Fenrisulven” för att kort därefter ha dem i hasorna igen. Ett tag var den senare faktiskt också förbi oss. Väl ute till havs möttes vi av gammal och ny sjö i förrädisk kombination vilket knappast gynnade oss som fixade middagsmat. Både jag och Jenny fick tydliga känningar i balanssinnet efter att ha trollat med ugnsformar och salladstallrikar i vad som kändes som en torktumlare på lågvarv. Lärdomen var tudelad – sätt på sjösjukeplåstren i tid (vilket vi inte gjorde) och laga maten inomskärs så slipper man sjögång. Vi hade ett långt sträckben över Kanholmsfjärden då vi borde ha tänkt till och börjat brassa käk. Men vi lär oss ju av våra misstag.
Väl ute till havs fick vi ett långt kryssben ut mot Almagrundet och vi hade bl.a. ”Zero Footprint” och ”Fenrisulven” bredvid oss. Därefter stod det klart att kryss skulle bli kommande dagars melodi. Tidigare GR som jag seglat har vi haft undanvind ned till en bra bit efter Östergarn och därför var jag inte van vid att se Gotska Sandön så länge. Den har liksom bara svischat förbi under ett par timmar på natten och vips hade man passerat Fårö också. Men inte i år. Vi slog de gånger vi tyckte oss få tydliga motvrid bara för att finna att vi kommit marginellt längre söderut. Sannolikt hade havsgången en viss inverkan här också. Under någon halvtimme, tidig morgon strax utanför Sandön, hamnade vi så i stiltje och guppade i precis noll knop. Någon regnskur senare var vi igång igen och matade oss sakta vidare söderut. Först efter drygt ett dygns segling räknat från starten passerade vi Östergarn. Det var också här vi blev varse att tätbåtarna i SRS C dragit ifrån ofattbart mycket. Skillnaden mellan oss och dem var inte mindre än sex timmar seglad tid. Vid Hoburgen skilde det drygt 12 timmar (respektive fem timmar korrigerat). En titt i resultatlistan ger också svaret men mer om det senare. När vi så rundat och kunde sätta spinnen igen och dra norrut övergick seglingen till rena smöret. Härlig undanvind och medsjö. Sjöställen kunde hängas på tork och vi kunde fokusera på att visa så mycket nylon som möjligt. Det visades också en del bleka överkroppar men med tillbörliga solglasögon kunde vi överleva även dessa. Visbymärkesrundning vid 18-tiden på kvällen i gassande sol och sedan kurs på Almagrundet. ”Fenrisulven” som fram till Visby låg 6 minuter före oss drog nordväst ut men det skulle visa sig vara ett dåligt drag. Men jag kan inte klandra dem – när det ändå var ”mitt-i-listan-resultat” på gång kan man kanske våga lite mer också. Vi rundade i alla fall Alma under tidig förmiddag i tisdags och klöv mållinjen på 72:49:47 seglad vilket gav en 31a-plats.
Vad gäller då resultatlistan kan man konstatera att bästa båt i vår startgrupp, d.v.s. startgrupp 10 och den sista i SRS C, var ”Boj-Boj” som hamnade på 23e plats medan inte mindre än 11 av 17 båtar ur startgrupp 6 (som var den första att starta) låg topp 22. Startgrupp 7 och 8 blev mera utspridda i resultatlistan medan startgrupp 9, d.vs. den näst sista gruppen hade en 28-plats som bästa placering. När vi började kika på AIS-spåren blev det inte bara tydligt utan även grafiskt. Vindriktningen för tätbåtarna medgav sträckbog söderut vilket inte längre var möjligt när båtar med lägre SRS kom ut i Östersjön, så det var tydlig fördel för hög-SRS ned till Hoburgen. Å andra sidan ökade exempelvis ”La Dolce Vita” ut sin ledning ytterligare efter Hoburgen så det är bara att ta av hatten och gratulera. En ruggigt bra prestation även av ”Vindile”, ”Calliope”, ”Grym” m.fl. Största bedriften tycker jag dock att ”Team Räknäs” stod för trots en blygsam 52a plats. Det var inte Miniton-väder i all den här sjögången och besättningen brukar ju oftast hamna riktigt bra i de tävlingar de ställer upp i. Men inte denna gång. Det måste stundtals ha varit riktigt riktigt blött. Det blir säkert bättre förutsättningar nästa år.
Som vanligt – stort tack till skeppare Dick som nu genomfört sitt 47e Gotland Runt (i rad!). Det torde vara något av ett rekord. Jag har heller aldrig seglat med en skeppare som har sådan koll på fördäcksjobb, navigation, taktik m.m. och alltid med ett mycket angenämt lugn som smittar av sig. Allkonstnär är det ord jag närmast kan hitta. Ett stort tack också till övriga besättningen för alla sköna garv, ”du ska ha tack”, gippar och segelskiften. Grattis också Anders till ditt första (men förhoppningsvis inte sista) Gotland Runt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar