Foto: Charlotte Friman
Så har då årets upplaga av Gullviverallyt avslutats efter fyra dagars makalöst väder (om än lite kallt på kryssbenen) och faktiskt rent av optimala förutsättningar för kappsegling. Dag 1 bjöd på måttliga vindar, Dag 2+3 lite luftigare (i synnerhet Dag 2...) och Dag 4 återigen lite lugnare. Som vanligt såhär på våren är det lite svårt att läsa av vindstyrkan på vågbildningen eftersom det kalla vattnet får ett lager kalluft över sig så att vinden inte når ned att bryta ytan och skapa de klassiska krusningarna. Gullvivan var övertecknad samma dag som anmälan lades ut och har med åren kommit att bli kanske den mest eftertraktade tävlingen på Ostkusten. För egen del lyckades jag näppeligen hinna med att få in anmälan och betala avgiften i tid. Hursom. Vi samlades som vanligt ute på Getfoten (105 båtar) och hamnen hade ett visst lugn över sig när onsdagen övergick i natt. Kanske berodde det på anspänningen inför vad komma skulle eller så lade det lätta regnet lite sordin på tillvaron? Inne på restaurangen var dock stämningen på topp och överallt morsades, kramades och språkades det. Jaså - är de inte med i år? Har du sett nya Dufour 36:an med Drougge? Är Södergren Group med? Osv. Läggdags med stora förhoppningar.Torsdagsmorgonen var solig men lite kylslagen. Det kalla vattnet gjorde sig påmint igen. Iväg ut för att hissa dunen och se vad som behövde korrigeras. En hel del skulle det visa sig - det är inte optimalt att inleda seglingssäsongen med kappsegling men i år fanns ingen annan möjlighet. Tack vare starka insatser från Fredrik och Tobbe var vi dock strax raceklara. Ned mot startområdet och väl där tog vi "tutan" med några sekunders marginal. Dock höll sig de övriga i vår startgrupp kvar en bra stund och först halvminuten senare var de iväg. Skillnaden var så stor att jag för en stund trodde att vi helt bommat starttiden men Tobbe kunde lugna mig - vi gjorde en närmast perfekt start. Efter några minuter hade vi anslutning med tidigare startgrupper och drog förbi flera båtar även där. Scampi blandat med Banner 28:or och Elan 333. Pulsen steg så ned mot Oxdjupet där vinden ökade och fältet samlades mot färjeläget. Bra fart och relativt lätta vindar för "Josefin". Hon går som absolut bäst i lätta vindar, såväl kryss som undanvind. I kraftigare vindar får vi svårare att hävda oss mot båtar med längre vattenlinje. Vid svängen upp mot Saxarfjärden såg vi att flera båtar låg i stiltje så vi tog ut svängen en aning med bibehållen fart. Det gav utdelning och vi plockade 5-6 båtar. Sedan en lång kryss/halvvindsbog + några krysslag upp mot Karklöfaret. Väl där - upp med nylonet igen och full fokus på båtar såväl i lä som lovart. När vi såg att bl.a. "Boj-Boj" var i våra krokar började vi förstå att placeringen inte kunde vara särskilt dålig. Vi klöv mållinjen som 26:e båt av 104. Klart godkänt.
Fredagen bjöd på betydligt luftigare förhållanden. Frågan alla ställde sig var - hur mycket tyg skulle man våga hänga upp. Vi beslöt att köra Genua 1:an och det beslutet visade sig fördelaktigt fram till Möja Västerfjärd. Väl där började vi ångra oss. Ordentligt. Hela Västerfjärden och Kanholmsfjärden brottades vi med vindar på 7-10 m/s och stundtals än mer. Inte nog med att vinden öppnade upp - även lattfickorna på den nya North-storen gjorde detsamma. Vips var två lattor bortblåsta. Minst sagt en klen konstruktion... För att inte slita för hårt på storen var vi tvungna att undvika allt fladder och "vagna ned" var inte längre lika självklart. Efter hårt slit, ett spräckt gajblock och lite annat strul kunde vi till sist vända runt upp mot sista kryssbogen. Här brallade det örn, minst 8-12 m/s och vi blev (rättmätigt) överkörda av båtar med blygsammare segel. Slutplaceringen blev 65/104. Etappen innehöll två avmastningar, varav den ena efter målgång på väg in mot Lökholmen. Dock verkar ingen ha skadat sig vilket ju förstås är det viktigaste. Snabb angörning, dusch på Löken och middag på Värdshuset. Synd att klaga.
Lördag - lite svagare vindar och vad vi bedömde som "Dehler 29-läge". Dock fick vi aldrig riktig höjd och det går säkert att ifrågasätta en del kryssben och vägval. Men det mest frustrerande just där och då är förstås att man inte riktigt vet varför båtar omkring en lyckas bättre. De kör över oss, vi hamnar i #&¤/-vind och de drar vidare. Bittert men inte mycket att göra. Vi lyckades hålla jäman steg med två Scanner 391:or sista biten ned och gick in på en inte särskilt hedrande 63-plats (om jag minns rätt). Kräftfrossa på klipporna vid Biskopsön och ytterligare en skön natts sömn.
Dag 4 och avslutningen bjöd återigen på ganska lugna vindar men istället undanvind för hela slanten. Vi startade bra och väntade med att hissa spinnen tills vi såg hur övriga fick sina att stå. Det dröjde 15-20 minuter innan vi tog beslutet och då kunde vi samtidigt falla av med större marginal. "Tucana", "Doris-Aurora", "Islay" och övriga usual suspects höll sig kring oss. Vinden började så (äntligen) mojna och vips var vi ikapp "Islay" med bra slagläge i lä. Vi kunde skära brantare än dem upp mot Ingaröfjärden vilket skulle visa sig ge ordentlig fördel mot slutet. Vi låg parallellt hela vägen upp men strax innan mållinjen såg vi att båtar mot söder längre upp i fältet saktat in och vi beslöt oss för att hålla ned. När vinden så mojnade även för oss till sist var det bara att börja skära och behålla fart. Vi slog "Islay" (2 lika totalt i tävlingen) och klöv mållinjen strax efter X 43:an Esox. Etappplaceringen blev 31. Med ömsom vin, ömsom vatten, gav det totalplaceringen 48/105. Målet, givet motståndet i Gullvivan med gamla rävar i var och varannan balja, var att hamna på övre halvan (helst topp 40) så vi får vara hyfsat nöjda med placeringen.
Lite synd är det allt att en av säsongens trevligaste segeltävlingar redan är över innan säsongen kommit igång på allvar men det råder ingen tvekan om att anmälningstakten till Gullvivan är berättigad. Socialt, konkurrenskraftigt startfält och segling genom några av Stockholms skärgårds absolut vackraste delar.
Den nya häckstagslattan.
Anslutning vid Getfoten på onsdagkvällen.
Skepparmöte.
Mange förevisar "apan".
Många båtar återkommer år från år. Inte minst Ushuaia.
Riggmyller.
SRS-racern Omega 10, "Amelia".
Innebandyturnering?
Inte särskilt mycket Dacron i startfältet...
Prisutdelning på Lökholmen.
X102 "Tucana".
Banner 28:an "Wild Thing".
Scanmar 33:an "Doris Aurora".
Stratusen "Islay".
