söndag 4 mars 2012
Gullviverallyt 2012 - anmälan bekräftad
Efter några dagars ovisshet är nu anmälan till Gullviverallyt äntligen bekräftad. Om det blir som tidigare år får vi riktigt fin långhelg med möjlighet att få igång besättningsarbetet igen efter vintervilan. Fyra dagars segling i den kanske bäst arrangerade kappseglingen under säsongen. Det är ingen slump att startfältet är fulltecknat mindre än ett dygn efter att anmälan lagts ut. Kul också att segla på "Josefin" nu när "Kind of Blue" är såld och försvunnit söderut. Ska bli kul det här!
lördag 3 mars 2012
Allt för sjön 2012
Så har då årets upplaga av "Allt för sjön" öppnat dörrarna och mycket, för att inte säga allt, är sig likt. Få segelbåtar, lite fler motordito och en väldig massa tillbehör. Med tanke på vad som i huvudsak säljs på mässor är det kanske inte så konstigt att fördelningen ser ut just så. Dehler finns representerat med en Dehler 32. Bland nyheterna kan nämnas Arcona 410 och Elan 210. Vackrast är dock i mina ögon 5,5:an Apriori som ju vann senaste upplagan av Gullviverallyt. I och med mässan kan nedräkningen inför säsongen 2012 äntligen börja.
Vinnarbåt i entrén.
Elan 210 ser riktigt hal ut.
Arcona 410.
Swedestar 370. Uddafågel eller helt rätt?
Inte särskilt många segelbåtar på vårmässan men Dehler var iallafall representerat.
Dehler 32 med...
...rejäl bulb på kölen.torsdag 1 mars 2012
Segling i Maine
Jag hittade några bilder från en segling i Maine för några år sedan och insåg hur likt landskapet och förhållandena är de svenska och ändå skiljer sig segling på den amerikanska Nordostkusten på många sätt. I New England slår nämligen dimman till med jämna mellanrum och då dessutom ordentligt. Jag minns att vi satt i sittbrunnen på vår Hinckley 36:a i hamnen och funderade över om och när det skulle lätta. Det här var precis innan kartplottern slog igenom och på vår båt fanns bara en äldre GPS där man behövde plotta själv i kortet. Visserligen inte någon svår övning men det kändes ändå dumt att ge sig av i toktjocka i främmande vatten. Jag var skeppare med en relativt ovan besättning så vi gjorde små rundturer med bilen första två dagarna och kollade i skärgården från land istället.
Men så sprack det till sist upp och vi kunde dra iväg. Bland annat hann vi upp i Somes Sound, den enda fjorden på den amerikanska ostkusten. Vi hann även ut en bit på Atlanten och längs kusten fick vi uppleva segling bland hummertinor; de finns verkligen överallt och väjer man inte fastnar de lätt i propellern. Med andra ord får man väja hela tiden. Landskapet är mycket likt det vid Höga Kusten här hemma med böljande bergskammar i skiftande nyanser av blått och grönt.
För den som är intresserad av att segla i Maine skulle jag rekommendera september hellre än juli eftersom risken för dimma är mindre och det är färre båtar ute. Samtidigt skall sägas att det inte var särskilt trångt ens i juli - amerikaner har ju avsevärt kortare semester än oss här i Europa så möjligheterna att sträcksegla flera veckor i sträck är för de flesta närmast obefintliga. Om man inte är miljonär eller pensionär och vi råkade på bägge kategorierna. Vi lärde oss bl.a. att man inte ska lyssna till besättningar på Swan 68:or när de tipsar om restaurangbesök för kvällen. Sällan har det blivit sådana hugg i plånboken för några visserligen kulinariskt fulländade men kriminellt dyra små rätter. Efter den kvällen beslöt vi oss för att fortsätta laga den mesta maten ombord.
Vid segling i Maine ska man enligt mitt tycke hyra en Hinckley som är USA:s närmsta motsvarighet till Nautors Swan. Inte särskilt moderna skapelser kanske men otroligt vackra linjer och ruggigt bra byggkvalitet. Ett varningens ord vad gäller allmänna förväntningar skulle vara att hamnavgifter kostar en mindre förmögenhet och att det självfallet inte finns någon möjlighet att förtöja vid diverse naturhamnar. USA har ju som bekant inte har någon allemansrätt.
Men man kan å andra sidan njuta av färsk hummer i gästhamnarna till nästan inga pengar alls. Man äter på "mainskt" vis med smält smör och citron. De boende i Maine är mycket stolta över inte bara sin hummer utan över landskapet och staten som helhet. Staten och skärgården med sina 6,000 öar är definitivt värt ett besök.
Fiskebåt i dimma - en mycket vanlig syn i Portland Maine.
Vissa har hemmahamnen utanför lägenheten. Praktiskt men dyrt.
Northeast Harbor.
Och mer dimma...
Inte helt olikt Norrlandskusten.
Hinckley Yachts var klart dominerande.
Somes Sound.
"Sommarstuga"
Vår Hinckley 36:a tryggt förtöjd.
En del båtar är störra än andra. Denna uppskattningsvis 90-100 fot.
Bar Harbor.
Man brukar säga "if you don't like the weather in Maine - just wait a minute".
Och det regnade...
Läggdags på "Francesca".
Men så sprack det till sist upp och vi kunde dra iväg. Bland annat hann vi upp i Somes Sound, den enda fjorden på den amerikanska ostkusten. Vi hann även ut en bit på Atlanten och längs kusten fick vi uppleva segling bland hummertinor; de finns verkligen överallt och väjer man inte fastnar de lätt i propellern. Med andra ord får man väja hela tiden. Landskapet är mycket likt det vid Höga Kusten här hemma med böljande bergskammar i skiftande nyanser av blått och grönt.
För den som är intresserad av att segla i Maine skulle jag rekommendera september hellre än juli eftersom risken för dimma är mindre och det är färre båtar ute. Samtidigt skall sägas att det inte var särskilt trångt ens i juli - amerikaner har ju avsevärt kortare semester än oss här i Europa så möjligheterna att sträcksegla flera veckor i sträck är för de flesta närmast obefintliga. Om man inte är miljonär eller pensionär och vi råkade på bägge kategorierna. Vi lärde oss bl.a. att man inte ska lyssna till besättningar på Swan 68:or när de tipsar om restaurangbesök för kvällen. Sällan har det blivit sådana hugg i plånboken för några visserligen kulinariskt fulländade men kriminellt dyra små rätter. Efter den kvällen beslöt vi oss för att fortsätta laga den mesta maten ombord.
Vid segling i Maine ska man enligt mitt tycke hyra en Hinckley som är USA:s närmsta motsvarighet till Nautors Swan. Inte särskilt moderna skapelser kanske men otroligt vackra linjer och ruggigt bra byggkvalitet. Ett varningens ord vad gäller allmänna förväntningar skulle vara att hamnavgifter kostar en mindre förmögenhet och att det självfallet inte finns någon möjlighet att förtöja vid diverse naturhamnar. USA har ju som bekant inte har någon allemansrätt.
Men man kan å andra sidan njuta av färsk hummer i gästhamnarna till nästan inga pengar alls. Man äter på "mainskt" vis med smält smör och citron. De boende i Maine är mycket stolta över inte bara sin hummer utan över landskapet och staten som helhet. Staten och skärgården med sina 6,000 öar är definitivt värt ett besök.
Fiskebåt i dimma - en mycket vanlig syn i Portland Maine.
Vissa har hemmahamnen utanför lägenheten. Praktiskt men dyrt.
Northeast Harbor.
Och mer dimma...
Inte helt olikt Norrlandskusten.
Hinckley Yachts var klart dominerande.
Somes Sound.
"Sommarstuga"
Vår Hinckley 36:a tryggt förtöjd.
En del båtar är störra än andra. Denna uppskattningsvis 90-100 fot.
Bar Harbor.
Man brukar säga "if you don't like the weather in Maine - just wait a minute".
Och det regnade...
Läggdags på "Francesca".Ny Dehler 29-blogg
Här är en ny blogg som kommer att handla om Dehler 29:an "Kajsa". Kul med lite bilder från själva produktionen. Enligt den plan som lagts ut på bloggen ska "Kajsa" upp till Höga Kusten i sommar. Återstår att se om hon blir kvar däruppe. Kanske blir hon den "nordligaste D29:an i Sverige"? "Kajsa" är en D29 mkII racing och vi ser fram emot ännu en 29:a på väg mot Sverige.
http://d29kajsa.wordpress.com/
http://d29kajsa.wordpress.com/
fredag 3 februari 2012
SRS-tal Dehler 29 2012
Så har då silly season börjat. Man gör nog klokt i att vänta några veckor och låta dessa uppgifter "landa".
SRS 2012 (prel)
Dehler 29 mkI standardköl: 1,151
Dehler 29 MkI racingköl: 1,170
Dehler 29 mkII std-köl: 1,167
Dehler 29 mkII r-köl: 1,188
SRS 2012 (prel)
Dehler 29 mkI standardköl: 1,151
Dehler 29 MkI racingköl: 1,170
Dehler 29 mkII std-köl: 1,167
Dehler 29 mkII r-köl: 1,188
torsdag 2 februari 2012
Att köpa nya segel
Att köpa nya prylar är för många av oss en till största delen positiv upplevelse och för vissa en väldigt positiv upplevelse; som exempel då man går till en butik för att välja ett par nya skor och står och väger ett par Johnston&Murphy mot dito Church och funderar på om det trots allt inte räcker med ett par vanliga Rockport. Kvalitet, tycke, smak och plånbok får avgöra. Inga större eller dyrare beslut att fatta.
Att välja nya segel är en helt annan övning. Här kliver man raskt in i en helt ny värld lika oigenkännlig som en bankchef på julfest. Så vad bör man då tänka på? I år behöver jag lyckligtvis inte lägga tid på detta; det närmaste jag kommer ”större nyinvestering” är en sprayhood. Inte särskilt mycket huvudbry mer än att bestämma färg. Men inför förra säsongen ville jag uppdatera tävlingsgarderoben och har i färskt minne hur vilsen jag var.
Först och främst var jag tvungen att fundera över vilket eller vilka segel jag ville uppdatera. För att svara på den frågan måste man först fråga sig hur många Thailandsemestrar man är beredd att lägga. En eller fem? Och om svaret är just en eller fem borde man väl i ärlighetens namn uppsöka hjälp av något slag? Men inte. Istället ringde jag ett par segelmakare och frågade dem om råd. Det kan ju tyckas en aning vårdslöst eftersom deras huvudsakliga intresse borde vara att sälja så mycket som möjligt till så högt pris som möjligt. Men så enkelt är det inte. De segelmakare jag pratat med har alla varit mångdubbelt bättre rådgivare än exempelvis den senaste pensionsförsäkringsrådgivaren jag träffade. Segelmakare är nämligen mycket stolta över sitt arbete och delar gärna med sig av såväl kunnande som tips och idéer. Visst ville de alla sälja men inte bara det – de ville också ha en nöjd kund. Nöjda kunder kommer ju som bekant tillbaka.
När jag väl kollat med en fem-sex loft och fått tips och idéer stod det klart för mig att jag befann mig i en djungel. Tät och snårig, bestående av en kakofoni av termer och uttryck. Taft, Pentex, Spectra, Norlon, sandwich-laminat, film-on-film-duk, Polycote, PXT, 3DL, GPL, Custom Load Path Sail osv. Plötsligen kändes det som om jag höll på att speca upp en rymdfärja snarare än ett par nya racingdun.
Jag kan inte säga att jag hann med att bli någon expert i denna djungel men jag satte mig i alla fall in i grunderna och ställde obekvämt många följdfrågor till respektive loft. De slänger sig ibland med förkortningar på ett sätt som inte verkar särskilt medvetet och därför inte med avsikt att förvilla så jag kunde lugnt fråga om eller be dem förtydliga.
Relativt snart stod det klart att jag var ute efter en ny racingstor och ny spinne. Gennaker i all ära men jag ville ha någonting som verkligen var ritat för kappseglingsbanan och Elvströmgennakern till ”Josefin” var definitivt cruising. Dessutom tycker jag att spinne är roligare att segla när man är några stycken fler ombord och det skall rejsas.
Väl där började det verkligt svåra – vilket loft skulle jag välja? En del loft var avsevärt dyrare än konkurrenterna och frågan var om det verkligen skulle ge ”more bang for the buck” eller bara ett bidrag till deras ökade marginaler (råvarupriserna var ju nere på rekordlåga nivåer förra året). Samtidigt ville jag ju inte köpa billigt skräp. Här var förstås loften mindre villiga att ge goda tips – den egna produkten var ojämförligen bäst värde för pengarna. Och det går ju knappast att klandra dem för att kommunicera det budskapet.
Nu skall jag villigt erkänna att valet (North Sails) var långt ifrån självklart men det som det hela föll på var till sist Henrik Ottossons förmåga att förklara på ett enkelt sätt och att han erbjöd segeltrim efter själva leveransen. Om jag minns rätt sa han att ”vi säljer inte segel, vi säljer fart” och även om det skulle kunna vara en av de absolut tröttaste slogans som passerat en loftsäljares läppar de senaste 200 åren så gillade jag själva konceptet. "Vi drar ut en vända och ställer in grejorna ihop med genuan m.m". Till sist blev det en kollega till Henrik som hängde med ut, Bengt Lindholm på North, och Bengt gick igenom både riggtrim, häckstag och skotpunkter. Efter någon timme hade jag ett förberett grundtrim i både lätt och lite hårdare vind. En vecka senare seglade ”Josefin” in som 9/29 båtar på GranPrix vilket ju inte var så illa på två man. Även den nya spinnen verkade funka fint.
Att välja segel är alltså inte någon lätt övning och eftersom vi dödliga bara kan göra det när kassan tillåter blir det alltför sällan för att kunna bibehålla detaljkunskap. Mitt tips är därför att ringa runt och verkligen ställa motfrågor; varför är det materialet bättre än det andra? Hur länge håller det i förhållande till andra dukar? Solkänslighet, vikt, hur många rev behöver jag ha, typ av travare o.s.v?
Och sist men inte minst – beställ på hösten och få levererat till våren. Räntan på banken är betydligt sämre än den rabatt du får från loften. Så gör grovjobbet under sensommaren och beställ före jul så får du en glad present till Valborgshelgen.
Att välja nya segel är en helt annan övning. Här kliver man raskt in i en helt ny värld lika oigenkännlig som en bankchef på julfest. Så vad bör man då tänka på? I år behöver jag lyckligtvis inte lägga tid på detta; det närmaste jag kommer ”större nyinvestering” är en sprayhood. Inte särskilt mycket huvudbry mer än att bestämma färg. Men inför förra säsongen ville jag uppdatera tävlingsgarderoben och har i färskt minne hur vilsen jag var.
Först och främst var jag tvungen att fundera över vilket eller vilka segel jag ville uppdatera. För att svara på den frågan måste man först fråga sig hur många Thailandsemestrar man är beredd att lägga. En eller fem? Och om svaret är just en eller fem borde man väl i ärlighetens namn uppsöka hjälp av något slag? Men inte. Istället ringde jag ett par segelmakare och frågade dem om råd. Det kan ju tyckas en aning vårdslöst eftersom deras huvudsakliga intresse borde vara att sälja så mycket som möjligt till så högt pris som möjligt. Men så enkelt är det inte. De segelmakare jag pratat med har alla varit mångdubbelt bättre rådgivare än exempelvis den senaste pensionsförsäkringsrådgivaren jag träffade. Segelmakare är nämligen mycket stolta över sitt arbete och delar gärna med sig av såväl kunnande som tips och idéer. Visst ville de alla sälja men inte bara det – de ville också ha en nöjd kund. Nöjda kunder kommer ju som bekant tillbaka.
När jag väl kollat med en fem-sex loft och fått tips och idéer stod det klart för mig att jag befann mig i en djungel. Tät och snårig, bestående av en kakofoni av termer och uttryck. Taft, Pentex, Spectra, Norlon, sandwich-laminat, film-on-film-duk, Polycote, PXT, 3DL, GPL, Custom Load Path Sail osv. Plötsligen kändes det som om jag höll på att speca upp en rymdfärja snarare än ett par nya racingdun.
Jag kan inte säga att jag hann med att bli någon expert i denna djungel men jag satte mig i alla fall in i grunderna och ställde obekvämt många följdfrågor till respektive loft. De slänger sig ibland med förkortningar på ett sätt som inte verkar särskilt medvetet och därför inte med avsikt att förvilla så jag kunde lugnt fråga om eller be dem förtydliga.
Relativt snart stod det klart att jag var ute efter en ny racingstor och ny spinne. Gennaker i all ära men jag ville ha någonting som verkligen var ritat för kappseglingsbanan och Elvströmgennakern till ”Josefin” var definitivt cruising. Dessutom tycker jag att spinne är roligare att segla när man är några stycken fler ombord och det skall rejsas.
Väl där började det verkligt svåra – vilket loft skulle jag välja? En del loft var avsevärt dyrare än konkurrenterna och frågan var om det verkligen skulle ge ”more bang for the buck” eller bara ett bidrag till deras ökade marginaler (råvarupriserna var ju nere på rekordlåga nivåer förra året). Samtidigt ville jag ju inte köpa billigt skräp. Här var förstås loften mindre villiga att ge goda tips – den egna produkten var ojämförligen bäst värde för pengarna. Och det går ju knappast att klandra dem för att kommunicera det budskapet.
Nu skall jag villigt erkänna att valet (North Sails) var långt ifrån självklart men det som det hela föll på var till sist Henrik Ottossons förmåga att förklara på ett enkelt sätt och att han erbjöd segeltrim efter själva leveransen. Om jag minns rätt sa han att ”vi säljer inte segel, vi säljer fart” och även om det skulle kunna vara en av de absolut tröttaste slogans som passerat en loftsäljares läppar de senaste 200 åren så gillade jag själva konceptet. "Vi drar ut en vända och ställer in grejorna ihop med genuan m.m". Till sist blev det en kollega till Henrik som hängde med ut, Bengt Lindholm på North, och Bengt gick igenom både riggtrim, häckstag och skotpunkter. Efter någon timme hade jag ett förberett grundtrim i både lätt och lite hårdare vind. En vecka senare seglade ”Josefin” in som 9/29 båtar på GranPrix vilket ju inte var så illa på två man. Även den nya spinnen verkade funka fint.
Att välja segel är alltså inte någon lätt övning och eftersom vi dödliga bara kan göra det när kassan tillåter blir det alltför sällan för att kunna bibehålla detaljkunskap. Mitt tips är därför att ringa runt och verkligen ställa motfrågor; varför är det materialet bättre än det andra? Hur länge håller det i förhållande till andra dukar? Solkänslighet, vikt, hur många rev behöver jag ha, typ av travare o.s.v?
Och sist men inte minst – beställ på hösten och få levererat till våren. Räntan på banken är betydligt sämre än den rabatt du får från loften. Så gör grovjobbet under sensommaren och beställ före jul så får du en glad present till Valborgshelgen.
fredag 20 januari 2012
Tävlingskalendern 2012
(Foton: Simon & Åsa Lindqvist)Nytt år och nya utmaningar på kappseglingsbanan. Här är den preliminära tävlingskalendern sommaren 2012:
12/5 Lidingö Runt
Båt: "Express 978" (Albin Express)
17-20/5 Gullviverallyt
Båt: "Josefin" (Dehler 29)
26/5 Ornö Runt
Båt: "Josefin" (Dehler 29)
30/6-4/7 ÅF Offshore Race
Båt: "Stress" (Norlin 34) alt "Josefin" (Dehler 29)
18-19/8 Kräftköret alt Södertörnspokalen
Båt: "Josefin" (Dehler 29)
1/9 Gran Prix
Båt: "Josefin" (Dehler 29)
"Josefin" ligger tryggt under sin presenning och inväntar varmare och ljusare tider...
12/5 Lidingö Runt
Båt: "Express 978" (Albin Express)
17-20/5 Gullviverallyt
Båt: "Josefin" (Dehler 29)
26/5 Ornö Runt
Båt: "Josefin" (Dehler 29)
30/6-4/7 ÅF Offshore Race
Båt: "Stress" (Norlin 34) alt "Josefin" (Dehler 29)
18-19/8 Kräftköret alt Södertörnspokalen
Båt: "Josefin" (Dehler 29)
1/9 Gran Prix
Båt: "Josefin" (Dehler 29)
"Josefin" ligger tryggt under sin presenning och inväntar varmare och ljusare tider...
torsdag 27 oktober 2011
Så var man visst...
...bland vinnarna igen i tidningen Seglings fototävling. Utdelningen 2/2 är inte så illa och priset är en helårsprenumeration på tidningen. Här nedan själva bidraget. Kul! Knep "Blur-Peter" 1:a-priset i år igen?
Ran passerar oss i lä strax söder Hoburgen (ÅF Ocean Race 2011).
Ran passerar oss i lä strax söder Hoburgen (ÅF Ocean Race 2011).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
