Att köpa nya prylar är för många av oss en till största delen positiv upplevelse och för vissa en
väldigt positiv upplevelse; som exempel då man går till en butik för att välja ett par nya skor och står och väger ett par Johnston&Murphy mot dito Church och funderar på om det trots allt inte räcker med ett par vanliga Rockport. Kvalitet, tycke, smak och plånbok får avgöra. Inga större eller dyrare beslut att fatta.
Att välja nya segel är en helt annan övning. Här kliver man raskt in i en helt ny värld lika oigenkännlig som en bankchef på julfest. Så vad bör man då tänka på? I år behöver jag lyckligtvis inte lägga tid på detta; det närmaste jag kommer ”större nyinvestering” är en sprayhood. Inte särskilt mycket huvudbry mer än att bestämma färg. Men inför förra säsongen ville jag uppdatera tävlingsgarderoben och har i färskt minne hur vilsen jag var.
Först och främst var jag tvungen att fundera över vilket eller vilka segel jag ville uppdatera. För att svara på den frågan måste man först fråga sig hur många Thailandsemestrar man är beredd att lägga. En eller fem? Och om svaret är just en eller fem borde man väl i ärlighetens namn uppsöka hjälp av något slag? Men inte. Istället ringde jag ett par segelmakare och frågade dem om råd. Det kan ju tyckas en aning vårdslöst eftersom deras huvudsakliga intresse borde vara att sälja så mycket som möjligt till så högt pris som möjligt. Men så enkelt är det inte. De segelmakare jag pratat med har alla varit mångdubbelt bättre rådgivare än exempelvis den senaste pensionsförsäkringsrådgivaren jag träffade. Segelmakare är nämligen mycket stolta över sitt arbete och delar gärna med sig av såväl kunnande som tips och idéer. Visst ville de alla sälja men inte bara det – de ville också ha en nöjd kund. Nöjda kunder kommer ju som bekant tillbaka.
När jag väl kollat med en fem-sex loft och fått tips och idéer stod det klart för mig att jag befann mig i en djungel. Tät och snårig, bestående av en kakofoni av termer och uttryck. Taft, Pentex, Spectra, Norlon, sandwich-laminat, film-on-film-duk, Polycote, PXT, 3DL, GPL, Custom Load Path Sail osv. Plötsligen kändes det som om jag höll på att speca upp en rymdfärja snarare än ett par nya racingdun.
Jag kan inte säga att jag hann med att bli någon expert i denna djungel men jag satte mig i alla fall in i grunderna och ställde obekvämt många följdfrågor till respektive loft. De slänger sig ibland med förkortningar på ett sätt som inte verkar särskilt medvetet och därför inte med avsikt att förvilla så jag kunde lugnt fråga om eller be dem förtydliga.
Relativt snart stod det klart att jag var ute efter en ny racingstor och ny spinne. Gennaker i all ära men jag ville ha någonting som verkligen var ritat för kappseglingsbanan och Elvströmgennakern till ”Josefin” var definitivt cruising. Dessutom tycker jag att spinne är roligare att segla när man är några stycken fler ombord och det skall rejsas.
Väl där började det verkligt svåra – vilket loft skulle jag välja? En del loft var avsevärt dyrare än konkurrenterna och frågan var om det verkligen skulle ge ”more bang for the buck” eller bara ett bidrag till deras ökade marginaler (råvarupriserna var ju nere på rekordlåga nivåer förra året). Samtidigt ville jag ju inte köpa billigt skräp. Här var förstås loften mindre villiga att ge goda tips – den egna produkten var ojämförligen bäst värde för pengarna. Och det går ju knappast att klandra dem för att kommunicera det budskapet.
Nu skall jag villigt erkänna att valet (North Sails) var långt ifrån självklart men det som det hela föll på var till sist Henrik Ottossons förmåga att förklara på ett enkelt sätt och att han erbjöd segeltrim efter själva leveransen. Om jag minns rätt sa han att ”vi säljer inte segel, vi säljer fart” och även om det skulle kunna vara en av de absolut tröttaste slogans som passerat en loftsäljares läppar de senaste 200 åren så gillade jag själva konceptet. "Vi drar ut en vända och ställer in grejorna ihop med genuan m.m". Till sist blev det en kollega till Henrik som hängde med ut, Bengt Lindholm på North, och Bengt gick igenom både riggtrim, häckstag och skotpunkter. Efter någon timme hade jag ett förberett grundtrim i både lätt och lite hårdare vind. En vecka senare seglade ”Josefin” in som 9/29 båtar på GranPrix vilket ju inte var så illa på två man. Även den nya spinnen verkade funka fint.
Att välja segel är alltså inte någon lätt övning och eftersom vi dödliga bara kan göra det när kassan tillåter blir det alltför sällan för att kunna bibehålla detaljkunskap. Mitt tips är därför att ringa runt och verkligen ställa motfrågor; varför är det materialet bättre än det andra? Hur länge håller det i förhållande till andra dukar? Solkänslighet, vikt, hur många rev behöver jag ha, typ av travare o.s.v?
Och sist men inte minst – beställ på hösten och få levererat till våren. Räntan på banken är betydligt sämre än den rabatt du får från loften. Så gör grovjobbet under sensommaren och beställ före jul så får du en glad present till Valborgshelgen.
Att ta ned tygstyckena är barnsligt enkelt - bara att lossa skruvarna (vilket iofs tar lite tid...), sedan dra upp kardborren, lossa blixtlåset i förstäven och dra ut tyget ur skenan. Efter tvätt - börja med att stryka tygstyckena annars blir slutresultatet bara slarvigt. Därefter är det bara att trä på dem igen i skenan.
Börja med att skruva i skruvarna längst upp först, annars går det aldrig att träffa hålet med skruven. Man måste nämligen kunna kika under tyget för att träffa rätt och börjar man skruva i den nedre raden först blir ju det svårt att lyckas med den övre... Det är också enklast att skruva i skruven helt i tyget först och därefter träffa hålet i gelcoaten.
Lite pillrigt med småskruv och små hål men med tanke på att man skruvar rakt in i gelcoaten är det inte att tänka på att använda några större dimensioner...
När väl tyget är fastskruvat är det bara att sätta fast kardborren igen både mot salongen och förstäven. Dra ihop blixtlåset och du är klar!
Målet för säsongen är att steg för steg göra "Josefin" tävlingsbar och detta var ett av de första stegen på den vägen. Har även monterat om cunningham så att den nås från brunnen, vilket inte var fallet tidigare. Nästa steg blir att montera skotskena vilket tidigare varit långt ifrån någon självklarhet. Ska man bara fara runt i skärgården i egen takt är skotskenan förstås inte något måste - tvärtom, den är då mest bara i vägen. Men skall man kappsegla finns det faktiskt ingen utväg. Skenan har avgörande betydelse på kryssen, i synnerhet i hård vind. Det är väl lite som med längdskidor - visst kan man harva runt på ett par gamla vita blixten men skall man köra Vasan på hyfsad tid krävs det riktiga grejor, annars får man lätt problem redan i Mångsbodarna och en väldigt lång dag i spåret. Så vi fortsätter med skenan så får vi se vad det blir därefter. 1.80 köl kanske (hoppade du till nu Tobbe? ;o))?
