Såld!

Så är då "Josefin" såld och hon har hämtats av sina nya ägare. Även om den här bloggen i praktiken legat nere ett par år avslutas den i och med detta helt och hållet. Stort lycka till I&P - segla väl!

Till salu!

Efter nästan 10 års segling med denna fantastiska båt är det så dags att sälja. Var sak har sin tid och med två små barn blir det helt enkelt inte mycket tid över för segling just nu.


Design: Judel/Vrolijk
Tillverkningsår: 1998
LOA: 8.75 m
LWL: 8.00 m
Bredd: 2.99 m
Djup: 1.58 m
Deplacement: 3500 kg
Ballast: 1120 kg
SRS: 1,142 (Mätbrev)
Mastlängd: (AWL) 13,69 m
Motor: Volvo Penta 2020D

Endast två ägare sedan ny. Båten är i fint skick med massor av uppgraderingar sedan 2007. Redo för racing och cruising. Visas på Värmdö vårrustad, sjösatt och klar.

SEGEL
Storsegel Soft Norlam North Sails triradial (2007)
Storsegel Pentex North Sails (2011)
Fock, rulle & självslående North Sails triradial (2007)
Spinnaker North Sails med spinnakerpåse (2011)
Genua 1 Pentex Quantum (2007)
Gennaker Elvström (1998)

UTRUSTNING
Värmare; Ebersprächer
Varmvattenberedare, Isotherm (2010)
Tryckvatten för sötvattentank
Landström med batteriladdare
Förstärkt landströmskabel (2014)
Förbrukningsbatterier 2x90Ah Gel (2008)
Startbatteri
Logg + Ekolod; Simrad
Autopilot Raymarine SPX5 (2009)
Raymarine S100 trådlös fjärrkontroll till autopilot (2009)
Dubbla 230-uttag under navbord (2009)
Stereo; radio + CD (2007)
Gasolspis, dubbla brännare med tredubbel avstängning (tub, huvudkran och spis)
Kylskåp
Dubbla skylights (förpik + salong)
Toalett med Jabsco Twist´n Lock (2014)
Extern toatömning (2015)
Sjögarderob med värme
Sittbrunnsbord, Lagun
Robship Rail Covers (2010)
Salongsbord med inbyggt flaskställ
Dynor med extra tjock stoppning
Stävstege (2007)
Stukankare
Ankorolina (2015)
Fendrar & förtöjningstampar
Vinschar 4 x Lewmar
Försegelskydd (2007)
Lazyjacks + maindrop
Nya skot till självslående fock och genua (2007)
Kaskad häckstag (2010)
Kaskad kick (2010)
Utbytta block mastfot; storfall, fockfall m.m. Lewmar (2011)
Spinnakerbom Seldén (2011)
Spinnakerbomsfodral North Sails; enkel stuvning/allt kopplat (2011)
Spinnakersuggor (2011)
Spinlock PXM Cam cleat (2011)
Block spinnakerskot sittbrunn; skot/gaj (2011)
Löpande rigg ny; fockfall, storfall, spinnakerfall, gennakerfall (2012)
Avlastare monterade eller utbytta, Lewmar (2013)
Indragna vant
Skotskena för genua; Lewmar
Storskotskena & travare Harken Winward sheeting (2010)
Sprayhood (2015)
Ny primer och bottenfärg; VC17 (2015)


Pris: 560,000 SEK

Först till kvarn!

Tvåtakt - den inneboende styggelsen

På min förra båt, en Albin Express, hade jag inledningsvis en tvåtakts Yamaha. Den startade alla dagar på året utom fem. Problemet var bara det att man aldrig riktigt visste när de där fem dagarna skulle infalla. Det kunde gå flera veckor mellan startproblemen men de dök upp när man minst behövde det och gärna med storpublik ombord på grannbåtarna. Ofta fick jag scenerna ut S.O.S Sällskapsresan för blicken och kunde höra en retsam gräsand skräna lite hånfullt när jag påbörjade felsökningen. Så efter ett 30-tal ryck hände det att den startade som om den aldrig velat något annat. Sen kunde den gå helt prickfritt ytterligare några veckor. Jag förstod egentligen aldrig vad felet var utan sålde motorn för en billig penning till en båtmotormekaniker som säkert efter lite service på den fick chansen att sälja vidare till betydligt dyrare pengar. Gissningsvis hänger den fortfarande i aktern på någon båt, har samma startproblem som då och retar gallfeber på sin ägare nu precis som då. Själv bytte jag till en ny fyrtaktare som startade i exakt 100% av fallen. Faktum är att den var så pålitlig att OM den inte startade så var det för att t.ex. död-mans-grepp inte var kopplat, så felsökningen blev väldigt enkel. – Vad har jag gjort för fel, åtgärda och starta. Det var nog det bästa köpet jag gjorde till Expressen.

Nästan alla jag träffar som har problem med motorer har problem med just tvåtaktare. Enligt min mening finns det en inneboende styggelse i dessa maskiner; lite som om Murphy utgick från dessa blårökiga, illaluktande och väsnande små handjagare när han skrev sin lag. Det spelar ingen roll om det handlar om en tvåtaktare till en Flipper, en grästrimmer eller en motorsåg – de har alla fantastiskt mycket sämre track record i startstatistiken än sina fyrtaktade systrar. Så varför envisas människor med att fortfarande köpa dem? Jag tror att det först och främst beror på priset och på en förhoppning om att Murphy oftast ligger och sover (det är fel – han bara blundar). Dessutom p.g.a. att konstruktionen i grund och botten är så enkel. Den bara MÅSTE fungera. Men det gör den inte. Har du tänkt tvåtakt – tänk om. Köp fyrtakt eller ännu bättre – om möjligt – installera en riktigt oljebrännare.

Lidingö Runt 2014 - racerapport

Så var då ytterligare ett Lidingö Runt avklarat. Vädret var initialt ännu sämre än den redan dåliga prognosen som skvallrade om regnskurar framåt dagen medan morgontimmarna bara skulle vara mulna. Men som sig bör för detta race inleddes dagen med hällregn och 7 grader varmt. Vi hann göra en spinnsättning/nedtagning igår kväll under transportseglingen så som besättning kände vi oss nästan övertränade. Sammanlagt hann vi genrepa i 35 minuter. Hem och sova och så ut till båten vid 10-rycket.

Kryssstart som blev hyfsat stökig. Vi provade på att komma upp mot linjen med styrbordsbog. Det enda problemet var att ungefär halva fältet hade samma tanke så det blev minst sagt trångt omkring oss. Bara en Express gjorde en fullt godkänd start medan vi andra korsade linjen 20-30 sekunder sent eller ännu sämre. Det enda positiva var väl egentligen att regnet hade upphört.

Första benet ut mot Nackalandet låg vi 7:a - 8:a i fältet av 17 båtar totalt med klassiska dragspel i den lätta vinden. Ena sekunden drar motståndarna ifrån, kort därefter blåser man ikapp och förbi. Kryss upp mot Askriket där vi gick rätt bra och plockade en placering. Upp med spinnen och vi provade att hålla lågt när vinden ökade och skära så fort det dojjade. Ett antal gippar senare hade vi matat oss upp genom fältet och låg plötsligt 3:a. Men det skall tilläggas att fältet var ovanligt samlat och vi åkte ett antal placeringar upp och ned i takt med gippar och uddrundningar.

När vi passerade Djurholm stod det klart att Björn Österberg skulle bli klassegrare (knappast någon högoddsare...) med säkert 10 minuters marginal till tvåan. Vi låg nu bland båtarna kring plats 3 och 6. Spinne ned och upp med fock. Vi hade precis innan tappat på SWE 67 som vi haft omkring oss ända sedan Värtahamnen och nu glidit ifrån ett hundratal meter. Samtidigt parkerade "Youngsters" och ytterligare en Express på lovartssidan. Vi höll mot land i lä och kunde försvara en 5:e-plats in i mål.

Det som slår mig är att fältet bland Expresserna på plats 3 till 10 var nästan mer samlat vid målgång än vid starten. 3:an var bara någon minut före oss i mål och kort bakom oss hade vi flera båtar. Vi är hursomhelst klart nöjda med vår 5:e-plats av 17 (?) båtar i mål. Expressfältet har alltid varit konkurrenskraftigt och i brist på träningstid är det ju egentligen bara rutin och "tid i båten" som gör att vi kan hålla jämna steg med de snabbare besättningarna (förutom Österberg då förstås). Dessutom seglar vi ju med en god portion humor mellan slag och gippar - sånt hjälper nog också till.

Lidingö Runt

Det drar ihop sig till Lidingö Runt. Expressegling för min del och vi startar tillsammans med 16 andra båtar i klassen kl 11.40 nu på lördag. Fast ett antal DNS:er får man nog räkna med. Väderprognosen är, som sig bör i LR-sammanhang, riktigt kass. 7 grader och regn är utlovat. Det verkar som att denna tävling antingen bjuder på kavlugnt och gassande sol eller riktigt kalla, blöta och luftiga förhållanden. Det kan bli en intressant föreställning. Racerapport följer...

Sjösatt och påmastat

I strålande solsken och rena försommarvärmen sjösattes "Josefin" igår eftermiddag. Det är synd att klaga på båtfix sådana här dagar. Nu idag kom även pinnen på plats (tack Tobbe!). Nästa helg blir det premiärsegling även om jag hört rykten om både snöfall och v ä s e n t l i g t kallare väder kommande vecka. Det får väl visa sig helt enkelt. Fantastiskt skönt är det dock att säsongen är inledd!

Sanslös finish efter 16 år

Så var då vårrustningen klar för den här gången sånär som på drevoljebytet, men det får bli en övning för Annandag Påsk istället. En helt ny säsong väntar och sjösättningen för Josefins del blir 26 april. Det är inte utan att jag förundras över kvalitén på gelcoaten på Dehler-båtarna. Precis som vanligt har jag bara kört polish och vax (en vända med vardera) och ändå är resultatet så fantastiskt mycket bättre och blankare än det på min tidigare Albin Express. Då är det ju både tacksamt och trevligt att rusta båt! Snart kan säsongen 2014 börja...

Nej bilden är inte dubbelexponerad. Det bara blänker så...


 

 



Autosol vs TC Nano

Som jag skrev i våras provade jag i år testvinnaren Autosol (polish + vax) istället för TC Nano och utfallet måste sägas vara jämnt skägg. Båten har visserligen lite bättre finish den här sensäsongen än tidigare år men det beror nog mer på att jag spolat av båten och även tvättat den lite oftare under sommaren än tidigare år. På så vis hinner ju aldrig smutsen få fäste i gelcoaten och det verkar hjälpa även vaxet. Med andra ord - omöjligt att kora någon vinnare.

Köpa nya segel - för oss med begränsad budget

För den som har bankkontot fyllt till bredden med miljoner är förstås segelinköp inte något större problem. Man köper helt enkelt två kompletta racingställ; ett för hårdvind och ett för lättvind samt ett crusingställ. Minst. Plus ett par spinnaker med olika dukkvalitet och kanske någon code zero och gennaker som grädde på moset. Totalt springer en sådan nota iväg till hundratusentals kronor utan problem även för en Dehler 29. Jag minns för några år sedan inför starten av Gotland Runt hur samtliga segel till en Dehler 41:a låg utspridda på bryggan. Det låg påsar överallt och totalsumman lär ha varit ca 800,000 kr, så det finns ytterligare varmgrader i h-vetet.

Problemet är bara det att det flesta av oss (alla?) som seglar Dehler 29 har en begränsad budget, annars hade vi ju - handen på hjärtat - inte seglat en 29-fotare utan kanske snarare en 79-fotare. Med en begränsad budget uppstår omedelbart den klassiska kompromissen. Seglen ska helt plötsligt kanske klara av att fylla mer än ett delsyfte; den där 150% genuan för lättvind utan taft måste kanske minskas en aning för att även kunna seglas i lite hårdare vind. Ökad vikt ger sämre prestanda, hur mycket sämre är frågan? Många känner säkert att det svider en aning att köpa ett separat storsegel enbart för racing, så hur får jag mest valuta för pengarna?

De första frågorna jag ställer mig innan jag kontaktar något av segelloften är "vad är det jag vill prioritera; crusing eller kappsegling samt hur mycket pengar är jag beredd att lägga"? Om svaret är "huvudsakligen crusing" räcker det sannolikt med en ny gennaker eller något annat från godishyllan för att fylla behovet. Ok, är det befintliga stället helt slutkört får man kanske betala en rätt rejäl slant för ett nytt krysställ men att lägga 50,000-100,000 kronor på dun för ren familjesegling är i mina ögon inte särskilt genomtänkt. Bättre då att investera i en fjärrkontroll till autopiloten som man har nytta av vid varenda seglats.

Om svaret istället är "huvudsakligen racing" har man dessvärre huggit upp den första kanten av ett begynnande svart hål i botten av bankkontot. Totalnotan har faktiskt ingen övre gräns. Så här måste vi med begränsad budget börja prioritera. Kan man kappsegla framgångsrikt med ett slutkört storsegel? Knappast. Konkurrensen är helt enkelt för hård och även dagens amatörseglingar (LR, Tjörn Runt, GR/ÅFOR m.fl) kräver bra material för att kunna placera sig väl. Det svårt nog ändå! Ett vettigt krysställ enbart för racing är nog det enda vettiga i mina ögon, om plånboken som sagt tillåter det. 3DL är kanske ett alternativ. Visst, styckkostnaden kommer att hamna på flera tusentals kronor första året/åren men har man väl accepterat det där svarta hålet på bankkontot får man nog löpa den linan ut om målet är framgångsrik kappsegling.

Är svaret "både kappsegling och cruising" kanske den knivigaste situationen uppstår, för som sagt - att köpa kompletta ställ för bägge aktiviteterna kostar duktigt med deg. Kanske får man acceptera att kappsegla med "crusinggenuan", kanske får man nöja sig med en "allvädersspinnaker" istället för två eller tre stycken. Men även här skulle jag säga att den grundläggande kvalitén på kryssstället (stor+fock/genua) är avgörande.

Det är gott om frågor du bör ställa dig själv innan du investerar i nya segel (de tappar procentuellt ännu mer i värde än en ny bil så fort du hämtat ut dem så det där med "investering" kan man ju diskutera). Vissa av frågorna kan man hitta svar på själv genom att väga för och emot, komma fram till vettiga prioriteringar osv. Är ni en besättning med gemensam budget är det ju klokt att diskutera gemensamt. Andra frågor kan man bara få svar på genom att kontakta segelloften. Berätta hur du/ni tänkt själv och försök få lite synpunkter på detta upplägg. Dessutom - ställ frågor när du inte förstår eller hänger med riktigt. Och som vanligt - begär in offerter från flera loft och beställ nu på hösten så sparar du en rejäl slant oavsett vilken segelmakare det blir som får leverera. Eller - vilket inte skall underskattas som alternativ - sälj båten!

Gransegel Gran Prix bilder

Klicka här:

"Josefin" efter start

Full fokus (men lovartsgajen i vattnet...)

Gransegel Gran Prix 2013

 

I radions "Ring så spelar vi" hörde man ofta någon säga "men det var roligt att komma fram" när de ringt in och pratat en stund men inte lyckats besvara lyssnarfrågan. Det är säkert likadant idag men jag lyssnar inte på "Ring så spelar vi" längre så jag vet inte. Däremot kan jag relatera till själva synsättet, senast under gårdagens kappsegling Gran Prix 2013. "Josefin" hade en 9/29-plats att försvara från 2011. Start från Säck, en repa motsols runt Möja och så tillbaka till Säck. Dagen bjöd på ett väder som inte hade skämts för sig ens i slutet av juli; strålande solsken och helt kavlugnt inne i Krokholmsviken på morgonen. Faktum är att även tillseglingen i fredags kväll bör nämnas för när senast kunde man segla genom Stockholms skärgård i shorts och t-shirt kl nio på kvällen i totalt mörker utan att frysa? Ljumma vindar och så stjärnklart att vi sedan med båten på svaj mitt i viken kunde ägna åtminstone en timme åt att skilja satelliter från flygplan och njuta av spektakulära stjärnfall.

Dagen "D" inleddes med frukost i brunnen och därefter en kort tur över viken till skepparmötet. Sol och åter sol. 10 minuter senare drog vi ut till startlinjen för att trimma ihop besättningen. Vi hade aldrig seglat ihop tidigare i den här konstellationen och då skadar det ju inte att göra en eller två spinnakersättningar och dito nedtagningar. Vips var den träningstiden ute och vi fick börja leta oss mot startlinjen. Väl där fann vi oss bundna i lovart om en trimaran som tryckte upp oss längs startlinjen och således var minst sagt i vägen. Det visade sig att de också skulle starta, dock några sekunder senare än oss och var därför oåterkalleligen i vår väg. Nåja, ett par sekunder senare vek de av så de sinkade oss nog max 10 sekunder. Handen på hjärtat var ju felet också vårt (läs "mitt") eftersom vi inte läst på att flerskroven skulle starta samtidigt som oss. Hursom - iväg och vi valde att starta utan spinne trots att flertalet hängt upp nylonet framför oss. Vi resonerade att tidsvinsten trots allt var marginell eftersom det på sin höjd erbjöds halvvind och därefter högersväng nedför Möja västerfjärd och dagens första kryss. Med genuan ute fick man som vanligt ha örnkoll i lä efter högerbåtar men vi tvingades faktiskt bara till ett ofrivilligt slag före rundningen nere vid Kanan. Vi (japp, läs "jag") slarvade dock med trimmet en aning och tappade höjd i takt med att fokus hamnade på omgivande båtar och vindvrid. Pauline och Zacharias fick dock till ett riktigt bra slagarbete i brunnen medan Dick med van hand skötte fördäck och höll taktisk överblick.

Efter rundningen gjorde vi en perfekt spinnsättning och drog ifrån kringliggande båtar 50-100 meter. Skönt sug i båten och vi gjorde mellan 5,5 och 6,5 knop. Därefter vinddojj strax innan fyren där några storbåtar hann ikapp oss och vi gjorde vad vi kunde för att få så fri vind som möjligt. Men lönlöst. Väl uppe vid yellow-black-pinnen valde vi som några andra att ta ned spinnen innan gippen, vilket kostade oss ca 30 sekunder eftersom spinne bevisligen var mer gynsammt ytterligare något hundratal meter. Men vi körde på säkerhet vilket nog var klokt med tanke på hur mycket vi tränat ihop före starten.

På väg västerut igen fick vi ett riktigt höjdtagningsproblem. Vi gjorde bra fart men gick helt enkelt inte tillräckligt högt. Pannan i djupa veck men lite trimfix på storen och vips gjorde vi 0,2 knop lägre fart men gick väsentligt högre i vind och lika bra som de bästa i fältet framför. En väldigt skön känsla. Därefter kunde vi falla av något och sträcka ut medan vi noterade 6,5-6,7 knop på loggen. Sista halvvinden och kryssen in mot mål var rena propagandaseglingen och vi forsade fram i som högst 7,2 knop, dagens toppfart.

I mål var vi 15/30 i klassen om man räknar med DNF:er (någon DNS?) och utan dessa 15/25 vilket förstås inte är något resultat att skriva hem om men givet förutsättningarna helt ok. Att försöka slå exempelvis Forslundsbröderna i sina Scampi eller Nisse Virving i sin NF är förstås omöjligt om man är otränad och det blev årets Gran Prix ett bevis på. Men efter att först inte trott att det skulle bli något kappseglat överhuvudtaget i år känns resultet lite som "Ring så spelar vi" - det var trevligt att komma fram. För det var det! Stort grattis också till "Team Räknäs" - väl seglat som vanligt!

 Mörkernavigering längs Möja Västerfjärd.

Nya avlastare

Så var då även de sista avlastarna på "Josefin" bytta. Därmed har samtliga tio avlastare behövt bytas de senaste tre-fyra åren p.g.a. samma fel - de slutar att låsa. Knappt 2000 kr, några klickar Sikaflex och tio minuter senare är den nya avlastaren på plats. Så varför då köpa likadana om modellen nu är så kass frågar sig vän av ordning? Svaret är att Lewmar har åtgärdat det fel som fanns i de tidigare "årsmodellerna" och även om jag av princip gärna hade bojkottat dem p.g.a. detta tidigare designfel (som de inte vill kännas vid) sitter skruvhålen förstås på exakt samma ställe vilket fällde avgörandet. Jag borrar ogärna nya hål i gelcoaten och aluplattan... 
 

Lika som bär - den gamla avlastaren till vänster och den nya till höger strax innan monteringsdags. Men under skalet skiljer de sig.

Börja kappsegla?

Är det dyrt att segla? Inte nödvändigtvis. Är det dyrt att kappsegla? Inte om man inte bryr sig om att placera sig väl. Är det dyrt att kappsegla framgångsrikt? Ja, utan tvekan. Faktum är att segling i sig inte är någon särskilt dyr sport

Differentierad fartbegränsning?

Under senare år har antalet stora motorbåtar (50-100 fot) ökat markant i Stockholms skärgård. Det är självfallet inte några dussinprodukter vi talar om men man möter dem allt oftare ute på Kanholmsfjärden, i Sandhamn osv. Jag minns ett möte med en Princess 22M för några år sedan där båtägaren inte slog av det minsta vid inloppet öster om Stora Kanholmen - trots att han måste ha sett oss - och eftersom det grundar upp där rev båten upp svallvågor som dränkte hela förskeppet på Dehler 29:an. Det såg ut som att man körde rakt in i en vägg av vatten och det forsade in genom den bakre skylighten (som var öppen), då en mindre tsunami vällde fram över däcket. Som tur var hade jag den främre skylighten stängd vid incidenten, annars kan man ju tänka sig hur förpiken hade sett ut. Det var aldrig någon fara men tänk om det suttit ett barn längst fram på pullpit..?

Eftersom det råder fri fart vid Stora Kanholmen gjorde sig Princess 22:an (mig veterligen) inte skyldig till någon hastighetsöverträdelse, men likväl ifrågasätter jag sjövettet när man möter en liten båt på nära håll. För att göra saker och ting ännu värre ställer dessa bling bling-båtars svallvågor till jättebekymmer även för bryggor, förtöjda båtar, båthus m.m. när de far fram i 25-35 knop i smala - men inte fartavgränsade - leder och kanaler. "Hela havet stormar" är den bästa beskrivning jag kommer att tänka på.

Eftersom många av ägarna i bästa fall blint följer fartbegränsningarna, d.v.s. kör fullt lagligt men samtidigt helt omdömeslöst, vill jag mena att vi kommit till ett läge där vi bör överväga en differentiering av fartbegränsningen i våra skärgårdar utifrån bruttotonnage. En Flipper 520 faller idag under samma hastighetsbegränsning som en jättemotorbåt, trots att Flippern knappt river upp något märkbart svall alls, medan en Ferretti på drygt 40 ton vänder upp och ned på allt i dess omgivning.

Jag är den störste förespråkaren för fortsatt fri fart där så är möjligt i våra skärgårdar (ute på fjärdar och till havs) men läget idag är ett annat än för 30 år sedan då de största motorbåtarna var på 30-45 fot, och en hel omgivning ska inte behöva lida för ett fåtals omdömeslösa framfart.

Grattis till pallplatsen!

Stort GRATTIS till Stefan Kindeborg och övriga besättningen Dehler-Doris för den fina pallplatsen i Arkö Runt!

Dehler-spotting

  

 

Ibland seglar man flera veckor eller helger utan att se en Dehler 29:a och så plötsligt ser man dem överallt. För några veckor sedan mötte vi två Dehler 29:or inom loppet av 30 minuter; först SWE316 och därefter SWE231.

Dessutom mötte vi en finsk Dehler 32:a i samma veva. Fast jag hann bara ta fram gluggen och fota 316 och 32:an. I helgen mötte vi dessutom ytterligare en 29:a (MK I) men utan segel och hann aldrig se något namn.

Veckans tips



Jag har för vana att stänga alla genomföringar på Josefin så fort båten inte används. Detta så att det inte behöver uppstå någon obehaglig diskussion med försäkringsbolaget OM båten skulle sjunka. För att inte glömma att öppna motorns invatten när man ska ut igen har jag också för vana att lägga tändnyckeln i motorrummet när invattnet väl stängts. På så vis får jag en påminnelse och slipper riskera att starta motorn utan kylning.

 



Lägg tändnyckeln i motorrummet så kommer du ihåg att öppna invattnet.

Swan 82 FD

I Sandhamn kan man ju få se både stora och små båtar och ibland seglar det in rejält stora leksaker. I helgen gick det att beskåda Swan 82:an "Ipixuna" som mäter 25 meter l.ö.a. och vars storbom faktiskt är längre än en hel Dehler 29:a. Modellen är ritad av legendariske Germán Frers och släpptes kring millenieskiftet. Swan 82 byggdes mellan år 2000 och 2008 och är trots sin storlek faktiskt inte den största Swan som någonsin tillverkats. Man kan hitta Swanbåtar på bl.a. 90, 100 och 130 fot om man inte tycker att 82:an räcker till. Men det gör den.

Det är först när man kommer riktigt nära en jätte som "Ipixuna" som man verkligen förstår hur sanslöst stor båten är. Man skulle ju kunna tycka att en 60-fotare ser ungefär lika stor ut men så är verkligen inte fallet. 82 fot känns mycket större - nästan så att man får intrycket att fördäckaren jobbar i en egen tidzon.

Swanbåtar har ju numera något rejsigare linjer än för sådär 20-30 år sedan och Swan 82:an är inget undantag. Slank från för till akter med bl.a. flushade skylights och hon ser verkligen riktigt hal ut. SRS-talet mäter också hela 1,771 vilket förstås inte är så himla enkelt att segla upp till. "Ipixuna" hade också svårt att hävda sig i SRS A under senaste GR/ÅFOR där hon slutade 36/40. Nämnas kan ju också att besättningen då var 16 personer stark; en besättning som sannolikt skulle sänka en Dehler 29:a om man nu skulle få för sig att prova på det. Swan 82 FD är oavsett vad en mycket vacker syn för ögat och det är ju också glädjande att även båtar av den här storleken verkligen används.

 

Shorthand & solo - en ny era inom kappsegling?

Under hela min uppväxt var de klassiska svenska kappseglingarna a) Gotland Runt, b) Tjörn Runt och c) Lidingö Runt. Möjligen var det ytterligare två eller tre race som kvalade in i denna fina grupp "grand slam-tävlingar" men inte mer. Ytterst lite verkade förändras under 70- och 80-talen; antalet deltagare gick upp som en raket för att därefter dala som en pannkaka på läsidan, men i grunden var det samma tävlingar år efter år med i grunden precis samma förutsättningar. Allt välorganiserat men ganska förutsägbart. Och så är det fortfarande sånär som att det under "senare" år blivit poppis att segla åt andra hållet. Man kan riktigt se framför sig hur tävlingsledningen fnissat åt detta "galna grepp" under ett höstmöte i takt med att kaffekannan tog ytterligare ett varv runt bordet...

Men det här konservativa seglandet kan det ju inte ha hållit på i all evighet. Det kan ju knappast ha varit såhär i kappseglingens begynnelse. Det hela måste ju ha börjat med några trevande och högst informella tävlingar då en grupp vänner bestämde sig för att ta reda på vilka vant i viken som var styvast, vem som sist vågade vika vänster och vem som var den listigaste rorgängaren i lovart. Kanske fyra till fem båtar och ett fåtal seglare i varje besättning under mycket lösa former en lördagseftermiddag? Så föreställer jag mig det iallafall.

Vad vi vet är dock att i takt med att båtarna under senare delen av 1800-talet blev mindre och kostnaderna för segling därmed sjönk, ökade intresset för segling i allmänhet. Med de förutsättningarna är det inte så svårt att förstå varför kappseglingar började formaliseras; fler ville vara med och det skulle ske på rättvisa villkor - kappseglingen hade institutionaliserats.

Men den trend vi kan se idag är på många sätt den motsatta. Båtarna blir större och större samtidigt som allt fler söker sig till det mer informella, det småskaliga. Short-hand och solo var fött. Istället för att ett tungrott förbund organiserar en kappsegling (på ungefär samma sätt som de gjort 50 gånger tidigare) räcker det idag med en förfrågan på ett nätforum och vips är en tävling beslutad, offentliggjord och detaljplaneringen tar vid. Tjörn Runt Solo är ett exempel, Nordic Yacht Open ett annat. Här verkar intresset bara öka - om bara vädret är hyfsat... Visst, det svåraste i kappsegling har nog alltid varit att få ihop en bra besättning och att då segla ensam eller med en kompis underlättar ju väsentligt. Utöver det blir ju själva seglingen ytterligare en utmaning. Men för egen del tror jag att det ligger någonting mer bakom intresset för shorthand och solo. Det känns fortfarande nytt och fräscht och lite outforskat. Dessutom ligger fokus minst lika mycket på det sociala umgänget såsom regattamiddag och brygghäng som på själva seglingen. Lidingö Runt är ju på många sätt motsatsen; man tar sig dit, hoppas på det bästa och ger sig av hem igen så snart det hela är över - lika socialt som väntrummet på en vårdmottagning.

Just det sociala tror jag inte att man ska underskatta för vi seglare gillar ju att förklara och bortförklara oss under trevliga former. Dessutom träffar man ju ännu fler seglare och får chans att utbyta idéer och erfarenheter. För egen del tror jag att shorthand och solo är här för att stanna. De kommer inte konkurrera ut de etablerade stortävlingarna men de lär finnas där bredvid som väldigt trevliga alternativ.

R6

Visst är det något speciellt med en R6:a? Kompromisslös och opraktisk men med otroligt rena linjer. Jag kan tänkta mig att många är fästa vid de klassiska träsexorna men för egen del skulle jag föredra designen från 70- och 80-talen i plast. Det finns något tidlöst trots, eller kanske tack vare..., just plasten. Den ser fortfarande fräsch ut och inte helt olik dagens RC44 och visst finns det ett mått av charm över just det faktum att den är så opraktisk. R6:an är byggd för kappsegling - punkt slut.

Det är långt ifrån en liten båt och den kräver sin besättning. Men trots längden (ca 10-11 m beroende på hur man disponerat R-regel) inbjuder knappast till semestersegling. Åtminstone inte i originalutförande. En liten Ohlsson 22:a är faktiskt mer komfortabel men en Ohlsson 22:a har ju inte samma graciösa formspråk. I den mån en Ohlsson 22:a nu har ett formspråk vill säga... Just det här kompromisslösa tilltalar mig, lite som en racingbil utan regplåt - den ska bara köras på bana.

För många år sedan såg jag Swan 65:an "Travel" lägga loss från ett knökfullt Sandhamn. Det var båtar precis överallt. På släp hade man en R6:a och en Nimbus 22 DC. Besättningen bestod av två man. Ok, det skulle nog inte seglas men ändå gjorde den där avfärden intryck för det gick helt kontrollerat, trots trängseln. Det hela liknade en rundpall med långtradare i Parkaden under julhandeln. Det var också med R6:an på släp som "Travel" för en gångs skull fick lite konkurrens i skönhetstävlingen. Vackra båtar seglar väl brukar man ju säga och det stämmer ju även här.

För en tid sedan fick jag tipset från två arkitekter att alltid välja den mest praktiska lösningen av det som i grunden är vackert, istället för den vackraste lösningen av det som är i grunden praktiskt. Frågan då gällde husbygge men det tänker jag hålla fast vid även som båtägare. Kanske inte så kompromisslöst som en R6:a men definitivt aldrig en tvålkopp. Då försvinner en stor del av tjusningen med båtlivet, åtminstone för min del.